lördag 27 november 2010

Uthållig golf III, Golfutrustningens utveckling

Amerikanarna gick redan under mellankrigstiden över till stålskaft medan europeerna (britterna) höll fast vid hickory i stort sett fram till andra världskriget. Under kriget tillverkades inte mycket golfutrustning i Storbritannien. Hela den industriella kapaciteten togs i anspråk för mer pressande behov.


Efter kriget  var det nära att även britterna gick över till den något större boll som användes i USA men av olika skäl blev det inte så utan man höll fast vid den gamla storleken 1,62 tum när man efter krigsslutet återupptog tillverkningen. Många har sagt att detta var en av orsakerna till att det tog så lång tid innan den europeiska golfen efter kriget kom ikapp den amerikanska och kanske ligger det något i det.


Bortsett från att klubbskaften nu var av stål så hände egentligen inte så mycket. Träklubbornas huvuden såg ungefär likadana ut som de gjort sedan sekelskiftet och bladen såg ut som blad.Det experimenterades med diverse skaftmaterial (bambu, glasfiber och aluminium, för att nämna några) men inget kunde hota stålets hegemoni. På 1960-talet uppfann Karsten Solheim den perimeterviktade klubban. I slutet av 1970-talet lanserade så Taylor Made träklubbor av stål och den moderna metalwooden var född. De första grafitskaften kom ungefär samtidigt men det dröjde ytterligare ett decennium innan man lyckades tillverka grafitskaft som var något att ha.


Grafit användes även som material i klubbhuvuden, främst för drivers, under senare delan av 1980-talet och tidigt 1990-tal. Parallellt med detta började man öka volymen på klubbhuvudena. 1991 lanserade Callaway den första versionen av sin Big Bertha-driver (med den då enorma volymen 190 kubikcentimeter). Kombinationen av bra grafitskaft och större klubbhuvuden innebar att man plötsligt kunde slå längre med de moderna klubborna och under den första hälften av 1990-talet försvann de stålskaftade persimmonkliubborna i stort sett från scenen. I mitten av 1990-talet slog titan igenom som material för driverhuvuden, volymen på klubbuvudena växte ytterligare och inte bara persimmon utan även grafit och stål kom att betraktas som mer eller mindre passé.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar