På en golfbana finns två olika sorters hinder, nämligen vattenhinder och bunkrar. Vattenhinder är verkligen hinder, i vart fall om bollen ligger i själva vattnet. Det brukar kosta ett slag. Att hamna i en bunker kostar sällan slag annat än för nybörjare och höghandicapare med bristfällig teknik. Alla andra slår sig i nio fall av tio lätt ur bunkern och ofta har man ett bra mycket enklare läga om bollen hamnat i en bunker än om den hamnat i den ruff som omger bunkern.
Trots att bunkern är, eller åtminstone kallas för, ett hinder så klagar många golfare om den inte är i perfekt skick. Det får inte vara för litet sand, inte för mycket sand, sanden får inte vara för lös och den får definitivt inte vara packad. Dessutom ska sanden vara perfekt krattad. Den spelare som drabbas av ett dåligt läge när han spelat sin boll ner i en bunker uppfattar detta som orättvist, särskilt om det dåliga läget beror på att någon annan spelare inte krattat bunkern minutiöst efter sig.
Är inte det rätt konstigt? Om bunkrarna ska vara hinder bör de väl vara svåra att spela sig ur? Är det inte, om man tänker efter, rätt orimligt att bollen (annat än i lyckliga undantagsfall) ska ligga bra i ett hinder?
Jack Nicklaus orsakade stort rabalder när han för några år sedan på en tourtävling han arrangerade på sin bana Muirfield Village hade tagit bort varannan tand på bunkerkrattorna. Detta gav upphov till djupa räfflor i bunkrarna. Dessutom påbjöd han att man skulle kratta bunkrarna vinkelrätt mot spellinjen så att bollen nästa garanterat skulle ligga litet knepigt. Det tycker jag var ett steg i rätt riktning, men vore det inte enklare att ta bort krattorna och låta bunkrarna bli litet svårare? Mera som hinder, om man så säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar