Roderic Mc Dougall, den gamle skotske mästergolfare som i Lasse Åbergs film Den ofrivillige golfaren är den som lär Stig-Helmer det gamla och kungliga spelet säger någonting i stil med: "En gentleman bär aldrig fler än sju klubbor. En riktig gentleman bär inte ens så många, han har någon som bär dem åt honom."
Nu handlar det här inlägget inte om caddies, så vi bortser från det där med att han någon som bär grejorna åt en. För oss är valet att bära eller att, på en vagn, dra eller skjuta vår utrustning runt banan. För vagn talar att det är mindre ansträngande att dra eller skjuta en tung packning på en välbalanserad och lättrullande vagn än vad det är att bära den. Mot vagnalternativet talar att man då ofta måste ta omvägar och att det ibland är svårt att få med sig vagnen dit där man slagit bollen.. Dessutom är vagnar så fula och det ser, uppriktigt sagt, en smula löjligt ut när en karl drar eller skjuter en vagn på en golfbana. Damer ser aldrig löjliga ut.
Det är här McDougall kommer in. Man behöver inte bära fjorton klubbor. man behöver inte heller bära två dussin bollar (och OM man behöver det så bör man nog gå till driving rangen snarare än till första tee). För att spela golf behöver man inte bära mer än ett halvset klubbor och ett halvdussin bollar. I extrema fall också en regnjacka. Vad i övrigt man behöver (några peggar, kanske en greenlagare, i värsta fall penna och scorekort) ryms i byxfickorna. På så gott som alla banor finns en kiosk eller i vart fall en vattenkran någonstans så det är onödigt att bära med sig vatten).
Jag föredrar att bära. Det är sällan jag bär fler än nio klubbor. I förrgår spelade jag med endast jämna (PW, 8, 6 och 4) järnklubbor och jag lyckades på en partrea träffa samma greenbunker med både PW:n och 8:an. Hade jag haft även järnnian i bagen så hade jag förmodligen kunnat lägga en boll i samma bunker med den också men jag upplevde inte att avsaknaden av den klubban (eller de övriga udda järnklubborna) på något sätt begränsade mitt spel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar