måndag 23 september 2013

Piprökning och golf


Harry Vardon
Många är vi som fått en eller annan score förstörd av vår pro, LeMo. I normalfallet rör det sig om medlemmar som tagit en lektion och sedan blir totalt förvirrade när de sedan försöker att svinga korrekt istället för som de alltid gjort. I går sabbade han min score! Han gjorde det dessutom på ett synnerligen subtilt sätt. Låt mig berätta.

När jag, som jag har för vana, efter att ha hälsat på tjejen i repan (Gunilla) och släntrat in i shopen för att morsa på pron så nämnde Leif för mig att han hittat några gamla foton av bra svingar och att spelarna så gott som på varje bild hade en pipa i munnen. Eftersom jag själv gillar att ibland njuta av en god pipa så vet jag att det inte är helt lätt att hantera en sådan. Det är, på det stora hela, en lika stor konst som att hantera en golfklubba på rätt sätt. Att klara av båda sakerna samtidigt kräver sin man. 

Även om man är en van piprökare så blir ju situationen en annan om man har den tända pipan i munnen när man ska slå en besvärlig drive. Man vill ju, till exempel, inte få rök i ögonen och om man inte har sin andning under kontroll och skulle råka dra i sig en massa rök mitt i baksvingen skulle nog resultatet bli en hostattack snarare än ett lyckat slag. I värsta fall kanske man skulle råka bita av pipan. Eller tappa den.


Jag spelade bra (med mina mått mätt) i åtta hål men vid det nionde utslaget fick jag för mig att jag skulle pröva så jag tog fram, stoppade och tände min pipa. Med den i munnen slog jag dagens dittills enda katastrofala utslag. Utan pipan slog jag en lång, välplacerad draw med samma klubba. Efter ett järnslag utan pipa i munnen skulle jag chippa in bollen mot flaggan. Det, tänkte jag, borde jag i alla fall klara av med pipan i munnen. I helsike heller! En duff flyttade bollen cirka en halvmeter närmare foregreen.

Old Tom
Nå, antingen är jag inte en tillräckligt bra piprökare eller inte en tillräckligt bra golfspelare för att klara det som Vardon och grabbarna gjorde rutinmässigt. Däremot skulle jag utan vidare klara av det som Old Tom Morris demonstrerar på bilden här intill, att puffa på en pipa utanför klubbhuset. Dock tror jag fortfarande att det är en bra träningsgimmick. Ungefär som det där gamla knepet att försöka slå fulla slag med ett potatischips (eller ett mariekex) mellan tänderna och att klara av detta utan att vare sig bita av eller tappa chipset. Vad nu det ska vara bra för...

söndag 22 september 2013

LeMo:s "nya" putter

Det här med materialutveckling är inget nytt inom golfen. Redan på hickorytiden uppfanns och utvecklades det friskt. Ett exempel är den här puttern. Den uppfanns 1902 av en man som hette Knight och 1903 fick han patent på den. Finessen var att den var mittskaftad. Alla andra dittills kända putters (och klubbor) var hälskaftade. Detta sammanföll tidsmässigt med att den då ledande amerikanske amatörspelaren, Walter Travis, fått problem med sin puttning. Knights putter löste dessa problem och allt var därmed gott och väl. Med sin Schenectady-putter vann Travis 1903 sitt tredje amerikanska amatörmästerskap. Året därpå vann hann British Amateur på Royal S:t Georges. Då fick herrarna i R&A upp ögonen för den epokgörande klubban och detta ledde till att den småningom (1910) förbjöds. Förbudet var i kraft i över fyrtio år.


































Leif lånade välvilligt ut sin klubba. Nu är varken mallets eller mittskaftade putters riktigt min melodi men nog fungerade klubban. Något okänslig upplevde jag den men den rullade bollen dit man siktade. Nästa säsong kanske jag ska utmana LeMo på en puttningsmatch. Min Calamity Jane mot hans Schenectady. Må den bästa puttern vinna!

MP 4

Med stigande oro har jag sett Mizuno pumpa ut det ena spelförbättrande järnet efter det andra, men nu kan jag andas lugnt igen. De nya MP 4:orna ser ut att vara ett steg i rätt riktning. Vass framkant och närmat negativ bounce. Som det var på bladklubbor när det begav sig. Tack, Mizuno och Luke Donald!

Oväntat möte


































Ibland blir man båda glad och ledsen på en och samma gång. Det blev jag igår när jag stötte på den här bagen, parkerad utanför klubbhuset på Sveriges bästa golfklubb. Glad över att någon ännu spelar med riktiga träklubbor (i kombination med formliga wokpannor till järn...) och ledsen över att klubborna var så vanskötta. Hoppas att ägaren ser till att de blir renoverade till nästa säsong.

söndag 11 augusti 2013

I stämning

























Inför nattens bevakning av Stensons och Blixts framfart (och, förhoppningsvis, framgångar) i PGA-mästerskapen kände jag att jag behövde komma i stämning, så jag luftade klubborna ovan. Den gamla hickoryskaftade bladputtern var (är) magisk!

Är det dags nu?

Svenska spelare har radat upp fina placeringar i de turneringar som verkligen räknas men hittills har igen (manlig) svensk golfare vunnit någon major. Är det dags nu? Det känns i alla fall som en väldigt god chans när Stenson och Blixt får gå tillsammans och båda har slagläge. Stenson, som äntligen verkar ha återfunnit sin form, är i mina ögon den svenske spelare som har störst kapacitet men även Blixt har, bevisligen, sk vinnarskalle. Kanske det äntligen är dags?

tisdag 6 augusti 2013

Riktigt långt

341 yards och 17 tum. Med en 11 graders persimmondriver med ett 42 1/2 tum långt stålskaft. Imponerar mer på mig än vad någonting dagens spelare gör med dagens utrustning.

torsdag 6 juni 2013

Game, set och match


Per tog två set (ett Spalding och ett Shamrock) av mig redan på parkeringen så det kom inte som någon direkt chock när han sedan också tog matchen. Tack, och bra spelat! Själv vädrade jag några Wilson X-31:or med aluminiumskaft (stiff) och lädergrepp. Det var en blandad upplevelse. Träklubborna fungerade i stort sett perfekt men järnklubborna kom jag inte alls överens med.

tisdag 4 juni 2013

DQ för golfskor

Lee Janzen diskvalificerades vid en kvaltävling till US Open. Anledningen: Han spelade i golfskor, dvs skor med riktiga spikar. I söndags spelade jag en klubbtävling. En av spelarna i bollen spelade i sandaler. Inte golfsandaler utan helt vanliga sandaler. Utan strumpor. Det är helt OK. Förmodligen hade det varit helt OK om han spelat barfota. Men nog är det konstigt att det enda man nuförtiden tydligen inte får ha på fötterna när man spelar golf är riktiga golfskor.

Snart blir man väl visad av banan om man dyker upp med persimmonklubbor i bagen.

lördag 25 maj 2013

Återfall

I går spelade jag 18 hål med modern utrustning. Visserligen med mer än tio år gamla klubbor (utom drivern) och visserligen med blad men icke desto mindre moderna klubbor. Anledningen var att jag hittills i år inte fått ordning på mina träklubbor men med mina gamla (fast moderna) Taylor Made Raylors och en Tour Burner driver fungerade det igen. Däremot slog jag under ronden bara ett (1) godkänt järnslag. Jag var tvungen att efter ronden spela ytterligare några hål men då med mina TP-2000. Förhoppningsvis hittar jag snart rätt även med persimmonklubborna. Hur som helst var det välgörande för självförtroendet att plötsligt ha litet längd från tee (även om det kändes som att fuska).

onsdag 15 maj 2013

VerniDas


























Att spela med persimmonklubbor innebär ett ständigt pyssel med att vårda sin utrustning. Små lackskador måste ovillkorligen åtgärdas så att inte fukt får möjlighet att tränga in i virket. I helgen hittade jag, i en butik för konstnärsmaterial (Ehns i Mariehamn) produkten på bilden. För litet drygt 5 euro blev jag ägare till en burk med 33 cl tämligen tjockflytande klarlack i en burk av nagellacksmodell, dvs med en pensel som sitter fast i skruvlocket. Perfekt för små underhållsreparationer (och smidig att ha med sig på resor).

tisdag 14 maj 2013

Är det ens fysiskt möjligt?

I kväll måste jag ut och träna. Jag saknar ett slag i min repertoar. En "pop-up" (dvs ett skyat slag) med våldsam hookskruv. Faktiskt visste jag inte att det ens var möjligt att få till men så var jag inget ess i fysik när jag gick i skolan heller. Men Tiger Woods kan.

"His 3-wood tee shot, which he said was a "pop-up, big, high hook," started well to the right and then "went way left," Woods said."

Intressant analys

I det nya spel som snott namnet golf droppar man där det passar. 

Av det här klippet att döma startar bollen åt vänster.

fredag 10 maj 2013

Det är mest bara larv nuförtiden

Jag har nu nästan helt tappat intresset för det tourproffsen sysslar med. Gnäll om föreslagna regeländringar, långsamt spel och nu senast ska tydligen Vijay Singh stämma PGA-touren för att han fick problem efter att ha gått ut och berättat att han använde sig av en förbjuden (men tydligen verkningslös) substans. Det hela verkar mera dålig fars än idrott. Att man inte diskade publik- och reklamintäktmagneten Woods som signerat en för låg score i Masters och att man i samma tävling pliktade en 14-årig amatör för långsamt spel trodde jag skulle bli svårslaget, men jag misstog mig. Och när man kliver in i en proshop nuförtiden ser det ut som en godisbutik med alla färgglada plåtklubbor.

Vad hände med golfen?

Sist

Ibland är det tungt på golfbanan. Så var det för mig igår när jag deltog i en klubbtävling. Förra säsongen var det sparsamt med golf för min del och under vintern har jag i princip inte rört klubborna. Dessutom avspeglar mitt nuvarande handicap de resultat jag kunde prestera när jag var i form och spelade med moderna klubbor. Med en rostig sving, obefintlig bollträff och de underbara mizunoklubborna kom jag ohjälpligt sist i min klass. Nu kan det bara bli bättre!

måndag 6 maj 2013

Mina klubbor


Ett set Mizuno TP-2000 bladklubbor med Nippon Dynaflex Gold-skaft, Mizuno TP-5 persimmonklubbor med Dynamic Gold och en Mizuno TP-9002 smidd bladputter.


måndag 29 april 2013

Säsongspremiär!

Perfekt "Power Coil"
Idag var det så dags för säsongens (och årets) första rond. 18 hål på Brollsta i hård vind med en rostig sving och suspekt bollträff gav inget vackert scorekort men det var ändå skönt att äntligen komma ut på banan. Spelsällskapet, Stefan, hade redan några rundor i kroppen och misslyckades, helt rättvist,  några slag mindre.

Eftersom jag i fjol inte spelade en enda handicapgrundande rond saknar jag nu ett handicap som gäller för tävlingar. Det håller ju inte (särskilt inte som jag sitter i min hemmaklubbs handicapkommitté) så den här ronden ska registreras och rendera en liten höjning. Känns som snudd på mygel men när nu reglerna är som de är så får man väl "go with the program"

Vikten på främre foten redan innan bollträffen och "reverse lag"

tisdag 23 april 2013

Järntrean













































Förr var järntrean en självklarhet. Den ingick i setet. Man hade en i bagen. Så var det bara. Järntvåor, för att inte tala om ettor, var inte i samma mån obligatoriska men utan en järntrea var det inte ett helset. Att kunna hantera järntrean var golfarens adelsmärke. Alla visste, mer eller mindre, hur man skulle göra med en järnfemma men trean sållade agnarna från vetet och pojkarna från männen.

Idag är det annorlunda. Tillverkarna säljer, utan att skämmas, set som inte innehåller lägre numrerade järnklubbor än femmor. De längre järnen är ersatta med vad som kallas hybrider och det vet vi ju vad det är. Omdöpta träsjuor (även kallade gubbsjuor). Det är faktiskt en smula imponerande att tillverkarnas marknadsföringsavdelningar lyckats få gubbsjuorna att verka litet häftiga.

Hur använder man då en järntrea? För er som inte vet så hänvisar jag till bilden ovan. Ta ut linjen mot målet och lägg klubban på marken parallellt med densamma. Ställ sedan upp och slå med jrnfemman (eller annan lämplig klubba). Nuförtiden säljs neonfärgade plastpinnar med samma funktion som järntrean men de ser så himla fåniga ut i bagen. Nästan lika fåniga som träsjuor.

Jonas HIO

The luckiest hole-in-one ever? Mja, själv är jag inte särskilt imponerad. Jämfört med vad Jonas Wallmo gjorde på det tredje hålet en onsdagstävling för en himla massa år sedan så är ju slaget i videoklippet i stort sett rakt på flaggan hela tiden...

Jag hade åkt ut till klubben på chans och träffade där Jonas och hans bror, Jimmy, och fick gå med dem. Jonas är en av de mer talangfulla golfare som spelat i Sveriges bästa golfklubb. Men det räckte inte med det. Golfen är inte rättvis. Inte nog med att saker som bollsinne och talang är synnerligen ojämnt fördelade. Detsamma gäller den för spelet ofta avgörande faktor som heter tur. Turens betydelse är oerhört underskattad. 

Nå, när vi kom till trean så slog Jonas ett av de snedaste slag jag någonsin sett. Hur man kan slå så snett åt vänster med en wedge begriper jag inte (men å andra sidan så kan Jonas göra oerhört många saker med en klubba och en boll som jag inte lyckats lista ut så det är kanske inte så konstigt). Enligt fysikens lagar borde den ha landat någonstans ute i skogen på andra sidan vägen och det var uppenbarligen vad Jonas själv trodde skulle bli bollens öde. Han höll nämligen som bäst på att gräva fram en ny boll ur bagen när Jimmy började hoppa och hojta: "Den kommer in! Den kommer in!"

Och se på f*n! Nedför slänten kom en liten bollusling hoppande och rullande och den stannade inte förrän den slog emot flaggstången och trillade ner i hålet. Det var då jag fullt ut insåg turens avgörande betydelse för spelet och att den är vad som skiljer de riktigt bra spelarna från oss stackars hackare. OK att en kille som Jonas slår bollen bra mycket längre än vad jag gör, att han är oerhört mycket träffsäkrare med sina järnklubbor och att han säkert skulle putta omkull mig men den avgörande skillnaden är att när jag slår ut bollen i skogen är den borta men när han gör det blir resultatet en hole-in-one. Åtminstone var det så den enda gången jag sett honom slå bollen in i skogen.

måndag 22 april 2013

Uppfräschning

Så här dags på året brukar det vara hög tid att damma av grunderna vilket jag brukar göra genom att bläddra igenom Hogans "Five Lessons" och stämma av mot vad jag själv gör. Nu finns den naturligtvis på Youtube. Bilderna tycker jag är OK men soundtracket kunde jag vara utan.

Säsongspremiär

Så är då årets första golfslag, utomhus, slagna. Kändes helt OK, särskilt de gånger jag träffade rent med den gamla MacGregor träfyran. Underbar klubba.

En bra träfyra ersätter, strängt taget, både trätrean och träfemman. Perfekt att ha i bagen om man föredrar lätt packning. 

Den driver jag använde idag hade en trea instansad i bottenplattan. Drivers som har den finessen brukar vara mer användarvänliga än den mer vanligt förekommande sorten som är märkt med en etta.

tisdag 16 april 2013

Snart är bärsäsongen här!

Ibland, då och då, står det faktiskt något vettigt i det reklamblad - Svensk Golf - SGF skickar ut till medlemmarna i sina medlemsklubbar. Den här gången kan man läsa att "läkarexpertisen" säger att det är bättre för kroppen att bära sin utrustning än att dra eller skjuta den på en vagn. Inget nytt, visserligen, men ändå.

De båda läkarna går så långt att de säger att alla friska golfare som inte har någon skada borde bära sin bag. Sedan säger de att bagen naturligtvis inte bör vara för tung och att den ska ha benställning eftersom det annars blir för jobbigt att hålla på och böja sig och lyfta upp den från marken. Att den bör vara lätt håller jag med om och de flesta av oss behöver inte fler klubbor än ett sk halvset för att spela golf. Benställningen anser jag dock vara mest onödig vikt och något som skramlar. Det lär vara nyttigt att böja sig. Har man dessutom en bag typ PING Moon-Lite vars sele står upp så att man kan greppa den utan att behöva sträcka sig ända ned till marken får man benställningens ergonomiska fördel utan dess vikt och krångel. Annars, on man har en vanlig sele, så håller man nästan alltid en klubba i handen när man ska lyfta upp sin bag och med den kan man lyfta upp selen utan att behöva böja sig.

måndag 15 april 2013

Ledsamt

Naturligtvis skulle Woods ha diskats när han erkände att han medvetet droppat ungefär två yards från den plats han enligt reglerna skulle ha droppat, låtit bli att korrigera detta, inte tagit upp någon plikt för att sedan signera och lämna in sitt scorekort. Att tävlingsledningen medan han fortfarande var ute på banan fick ett telefonsamtal och med anledning av det tittade på bilderna och (felaktigt) kom fram till att han droppat korrekt saknar betydelse. Däremot saknade det uppenbarligen inte betydelse att man, nu när Woods var med i leken igen, hade bland de högsta tittarsiffrorna någonsin. Att golf nuförtiden primärt handlar om pengar kunde knappast ha demonstrerats tidigare.

Hur ska vi nu förhålla oss till reglerna? Ska vi fortsätta att iaktta och upprätthålla dem? Ska, till exempel, en junior som gör något liknande som det Woods gjorde fortfarande diskas eller ska vi i fortsättningen vara litet mer förlåtande? Eller ska vi, som man ju också gjorde i Masters, vara hårdare mot juniorerna   än mot de etablerade spelarna? Jag kanske är litet bakvänd men i min värld hade det varit rimligare att göra precis tvärtom mot hur herrarna i Augusta skötte saken. Hålla på reglerna när det handlar om en av världens främsta spelare som dessutom hade en realistisk chans att vinna men vara litet hyggligare mot den säkert rätt skärrade 14-åring som lyckats kvalificera sig till start.

Den sätt på vilket man vänt ut och in på reglerna för att hålla Woods kvar i tävlingen är den största regelskandal jag upplevt. Det är illa nog när en spelare fuskat - och det är precis vad Woods gjorde, dessutom för att skaffa sig en fördel - men när de som är satta att upprätthålla reglerna inte har integritet nog att göra det, ja då blir det hela rätt meningslöst.

De sk majors är golfens skyltfönster. Nu har man visat att det där med reglerna och at alltid följa dem inte är så himla viktigt. I så fall måste samma sak rimligen gälla för spelet i stort, särskilt på den mer blygsamma nivå där de flesta av oss spelar. Nu verkar det alltså vara helt klart att man kan göra litet som man vill. De där ibland rätt krångliga reglerna för hur och var man får droppa är det inte så noga med. Tycker man att man får ett bättre läge om man droppar någon meter eller så fel så får man tydligen göra det. Plikt för att man spelat från fel plats behöver man bara ta upp om någon kommer på en och det där med att man skulle diskas för att man signerat en för låg score? Glöm det!


Jag är så less på hel sk*ten att jag inte ens iddes sitta uppe och se ens slutet av gårdagens sändning. Läste nyss att Scott vann i särspel mot Cabrera. Kul, men det hela känns inte särskilt intressant. Det är liksom inte golf längre, bara underhållning och business. Det kändes rätt bra att stänga av TV:n och i vart fall inte bidra till de höga tittarsiffrorna.


Den som vill fördjupa sig i vad som var fel i Woods och tävlingsledningens agerande kan lämpligen göra det i den här välskrivna blogartikeln

torsdag 11 april 2013

En major men varför?

Den kommande natten kommer jag naturligtvis att tillbringa i TV-soffan för att följa sändningen från US Masters. Fast jag är kluven. På något sätt representerar Masters mycket av det som gått fel med golfen. För mycket pengar, för mycket grönt (och då menar jag inte främst färgen på dollarsedlarna) och så himla amerikanskt.

Hur gick det egentligen till när den här inbjudningstävlingen som styrs av en klubb snuskigt rika personer och som har en föga smickrande "track record" när det gäller diskriminering av olika slag blev en major? Förr, när mycket var annorlundaa och en del faktikt bättre, var de fyra majors The Open, US Open och de brittiska respektive de amerikanska amatörmästerskapen. Nuförtiden är det bara nördar och de närmast sörjande som vet vem som vann de stora amatörmästerskapen i fjol.

OK, US Masters är nu en major och tillhör spelets traditioner men traditioner är på gott och ont. Och alla förändringar är inte till det bättre.

torsdag 14 mars 2013

Mygg och kameler

Bernhard Langer, mannen som gav yips ett ansikte, har yttrat några tänkvärda saker med anlednng av regelmakarnas förestående ingripande mot långa putters. För hur gräsliga kvastskaften är är så är det onekligen att sila mygg och svälja kameler att ingripa mot dem men tillåta moderna jättstora drivers med grafitskaft.

torsdag 21 februari 2013

Snö i öknen

Ibland känns det som om vi vanliga hackare är bra mycket tuffare än tourproffsen. Vi spelar nästan alltid utan lägesförbättring, vi bär (OK, vissa drar eller skjuter) våra bagar själva och vi har inte publik och funktionärer som letar rätt på våra mindre väl riktade bollar. Och så kan vi spela även om det skulle råka vara litet snö på marken. Men proffsen ställer naturligtvis in...

Snöfall över öknen.

onsdag 13 februari 2013

fredag 8 februari 2013

Golfvett á la Nike...


I alla tider, eller åtminstone sedan någon gång på 1800-talet (gissningsvis sedan guttyn kommit att revolutionera spelet) har golfare, åtminstone de som vet att uppföra sig, ropat "FORE!"  så fort det är risk att deras boll ska träffa någon. Att de som numera spelar om stora pengar inte besvärar sig med sådant utan stillatigande ser på när deras sneda slag seglar ut i publikleden är bedrövligt och som alla andra olater som odlas på den sk touren (tex långsamt spel) har detta oskick blivit norm för nya golfare.

 I den här reklamfilmen från Nike kan man lära sig hur man ska göra om man hänger med sin tid. Tydligen ska man, med företagets senaste driver, slå bollen på framförvarande, följa bollflykten under tystnad för att när den landat ropa "sorry!". Sorgligt är vad det är. Jag har aldrig gillat Nike men den här idiotin är någon slags rekord...

Riktiga golfare slår naturligtvis ut med en persimmondriver, slår aldrig bollen på framförvarande och vet att när så är påkallat ropa "FORE!".

edit. Det är värre än jag trodde. Nu har Golf Digest på sin hemsida kommenterat videon. Man anmärker att det inte är lämpligt att slå sin boll på framförvarande men att det om man gör det är bäst att vara artig. Inte ett ord om att det är lämpligt att ropa FORE! Det är väl snart bara vi som spelar i knickers och med persimmonklubbor som fortfarande gör det...

onsdag 6 februari 2013

Historielöshet

På golf.se (SGF:s site) ligger just nu den här korta artikeln ute. Enligt rubriken skulle tillverkaren PING varit först med att kundanpassa de klubbor man sålde. Det är naturligtvis inte sant. Tvärtom så var klubbor byggda just åt en enskild kund huvudregel till dess masstillverkningen började. Under några hundra år byggdes alltså i stort sett varenda klubba som såldes på direkt beställning av den spelare som skulle använda den och, får man förutsätta, efter denne spelares önskemål och behov. När tillverkningen var hantverksmässig var detta en självklarhet.

Det är kul att Golfmuséet (liksom golfhistorien) uppmärksammas men det hade varit ännu roligare om det blivit rätt. Det spelades golf och tillverkades klubbor långt innan golf.se:s annonsörer startade sin verksamhet...

tisdag 5 februari 2013

The Open 1979 - Lytham & S:t Annes - The Car Park Champion

Severiano Ballesteros är, under de avslutande hålen, precis överallt från tee. Resten är ren och skär magi, men av den goda sorten. Det är bara att göra som Hale Irwin hissa den vita flaggan och ge sig på nåd och onåd. 


1:6  2:6  3:6  4:6  5:6  6:6

The Open 1977 - Turnberry - The Duel in the Sun

Jag är hemma och sjuk idag. Men kolla på Youtube orkar jag. Här kommer några klipp från 1977 års Open. Bobby Locke och Henry Cotton i startfältet. Men, framförallt, Nicklaus och Watson som på söndagen utkämpar sin episka "The Duel in the Sun". Titta och njut. Det här hör, när allt kommer omkring, till varje golfares allmänbildning.


1:8  2:8  3:8  4:8  5:8  6:8  7:8  8:8

Epilog

The Open 1973 - Royal Troon

Fyra decennier sedan. Alla spelar med persimmondrivers. Troon. Och kolla Johnny Millers keps! En dryg halvtimmes sammandrag från mästerskapets upplösning. De kunde producera golf-TV på den tiden. Den som vill fördjupa sig ytterligare i den här upplagan av The Open kan ju lägga ytterligare en knapp halvtimme på det här sammandraget.

måndag 4 februari 2013

Doping

Jag kan inte riktigt släppa historien om Singh och hans ifrågasatta doping. Enligt den här artikeln på golf.se ska han ha tagit preparatet för att stimulera sin muskeltillväxt. Det är väl, som jag förstått saken, den förmodligen vanligaste anledningen till att folk dopar sig. Rimligen måste han då ha varit övertygad om att det han tog skulle ha den effekten, dvs att det var fråga om ett preparat ägnat att stimulera muskeltillväxten, dvs ge en bättre träningseffekt än vad han skulle få om han inte tog preparatet. För mig låter det närmast som definitionen av ett dopingpreparat. Men inte för den gode Singh som gått ut med följande uttalande: 

"Jag har använt rådjurshorns-spray men jag har inte varit medveten om att den kan innehålla en substans som är förbjuden av PGA Tour Anti-Doping Policy. Faktum är att när jag fick tillgång till produkten så läste jag igenom innehållsförteckningen och såg inga förbjudna ämnen. Jag är fullkomligt chockad över att rådjurshorns-spray kan innehålla otillåtna medel och jag är arg på mig själv att jag har satt mig i den här situationen. Jag har varit i kontakt med PGA Tour och jag samarbetar med dem fullt ut i detta fall. Jag kommer inte att göra fler kommentarer.”

Vi tar det långsamt... Han tar ett preparat i syfte att stimulera sin muskeltillväxt men har inte en tanke på att detta skulle kunna vara doping. Trots detta läser han noga igenom preparatet innehållsförteckning och stämmer av densamma mot tourens lista över förbjudna substanser. Tydligen ser det hela ut att vara grönt och därför är han nu chockad över att det preparat han valde att dopa sig med innehåller otillåtna medel. Vad ska man säga?

Enligt reglerna är en spelare ansvarig för vilka substanser han har i sin kropp i stort sett oavsett hur de har hamnat där. Det kan synas vara en hård regel, men utan den skulle det i praktiken bli omöjligt att komma åt doping. Detta sagt så framstår det som ursäktligt, eller i  vart fall förmildrade, om någon fått i sig något otillåtet helt utan avsikt, exempelvis efter att av läkare ha blivit ordinerad något preperat för behandling av en åkomma och tagit det utan att veta att medicinen innehöll något som är dopingklassat. Å andra verkar det vara sjukt många allergiker på touren... Men i Singhs fall var ju själva syftet med att ta den där sprayen att dopa sig, dvs att uppnå en bättre träningseffekt genom att tillföra kroppen en substans, och det som gjort honom chockad är tydligen att han slarvat med sin research.  Han var övertygad om att han hittat ett verksamt dopingmedel som inte fanns med på listan över otillåtna substanser men tydligen så hade han missat något. Jag har svårt att tycka synd om honom.


Bubba Watson wonders what Singh was thinking.
“We all make mistakes,” Watson said. “It's about overcoming the bad things, bad mistakes. But truthfully, it's sad that people do stuff like that. It's sad that people would put some weird thing like that in their body, not knowing what it's going to do to their body.”
Fast å andra sidan så har ju golfen utvecklats dithän att det är precis lika legitimt att köpa sig ett bättre spel som att träna sig till det, så varför uppröras? Varför vara hård mot spelare som dopar sig när alla spelar med dopad utrustning?

söndag 3 februari 2013

Sanning eller lögn?

I år (som varje år) släpper Titleist nya versioner av sina bollar ProV1 och ProV1x. I år (som varje år) går de nya bollarna längre, i varje fall är det vad Titleist vill få oss att tro.

"Morgan* says that amateur players can expect to gain about 5 yards with the new Pro V1."

Bill Morgan, senior vice president of golf ball research and development at Titleist

Hur ska man förhålla sig till det påståendet? Som jag ser det får man väl i första hand hoppas att det helt enkelt inte är sant, dvs att det bara är om inte rent ljus så i vart fall sådana där överdrivna påståenden de som vill sälja saker brukar lägga fram. Å andra sidan så kan det ju vara så att Morgan är en genomärlig person och att vad han påsår är alldeles sant. Dessvärre finns det en del som talar för att så är fallet, främst att dagens bollar går oerhört mycket längre än vad bollarna gjorde för bara något eller några decennier sedan. Och Titleist (liksom övriga tillverkare) har ju varje gång de släppt en ny boll marknadsfört den med liknande påståenden om ökad längd. Är det sant bör bollen förbjudas. Bollarna går redan tillräckligt långt. För långt. Vad spelet definitivt inte behöver är bollar som går fyra och en halv meter längre än vad fjolårets ProV1:a gjorde.

Fast så kommer inte att ske. R&A och USGA kommer att fortsätta med hemliga experiment med bollar som går mer lagom långt men inte tusan kommer de att nypa till Titleist. Jag skulle bli oerhört förvånad om det skedde.


Deer Antler Spray

Nu har jag fått min nyfikenhet på vad det var för smörja Singh använder stillad. Den som vill veta kan läsa det här. Herregud, ungdomar som börjar peta i sig en massa skumma preparat. Vart är vi på väg? Old Tom Morris tog förmodligen inget annat kosttillskott än " a wee dram" och det är väl, strängt taget, allt vad en karl behöver i den vägen, eller?

lördag 2 februari 2013

En svart bag


Egentligen kan jag bara se ett enda fel med min svarta PowerBiltbag. Att den inte är orange. Orange som PowerBiltbagarna på touren var när det begav sig. Annars är den en av de bästa bagar jag någonsin sett. Ljusår bättre än det smäck som säljs som bagar idag. För det här är en bag som är byggd för att hålla. Hålla för att bäras, slängas omkring. fraktas med flyg, bäras av vårdslösa caddies och att hålla för att caddien använder den som sittmöbel. Den är, kort sagd, byggd som en stridvagn. Eller kanske snarare som ett stridsvagnshinder.

Fast svart är rätt snyggt det med. Kolla detaljerna! Riktiga nitar. Rejält läder i bärremmen (vilket behövs, för den här bagen är TUNG och avsedd att bäras endast av caddies).

Men orange är den inte...


fredag 1 februari 2013

Crossroad

Att de som varit satta att värna spelets integritet suttit med tummen i en kroppsöppning jag inte vill nämna istället för att göra vad de bort göra har nu lett dithän att det man diskuerar är vad som på engelska heter bifurcation. Praktiskt nog så heter det nästan samma sak på svenska - bifurkation - och det betyder på båda språken att en linje delar sig. Som ett vägskäl. 

Det vägskäl man diskuterar är om vi och proffsen ska fortsätta att spela med samma regler. I grunden gäller det om vi ska spela med samma utrustning, nu när proffsen slår bollen 300 meter eller längre men eftersom R&A angrep problemet med de långa puttrarna (heter det så?) inte genom att, vilket ju hade varit enklast, förbjuda putters över en viss längd utan genom attt förbjuda att slag utförs så att någon del av klubban förankras mot kroppen, sä gäller diskussionen nu reglerna som sådana. 

Anledningen till att man valde den något krystade lösningen för att komma åt långa putters är naturligtvis att man är rädd för stämningar från (de amerikanska) klubbtillverkarna. Som nästan alltid när det blir fel och konstigt så handlar det i grunden om pengar.

Vägskäl heter crossroad på engelska. Det är också titeln på Robert Johnsons kanske mest kända blues. Den handlar, som av en händelse, om att sälja sin själ.


Downsizing

Det börjar bli aktuellt (hög tid) för mig att skaffa en mindre bostad än min nuvarande. Fastighetsskötsel och trädgårdsarbete tar för mycket tid (som bättre kan användas till exempel på golfbanan). Detta innebär, konstaterar jag med viss vånda, att jag mpste skiljas från några av alla de klubbor jag genom åren samlat på mig. Någon total utförsäljning är det inte fråga om och även om jag lyckas sälja alla klubbor jag kan tänka mig att avvara så kommer jag att ha sjukt mycker klubbor kvar. Det får bli ett senare problem.

Är du intresserad så kan du kolla här

Vad f*n är hjorthornsspray?

Vijay Singh har visserligen haft en mycket framgångsrik karriär men skuggan av en gammal skandal har, åtminstone i mångas ögon, alltid fördunklat densamma. Golfen är, på gott och ont, en sport med nolltolerans mot fusk. På gott därför att allt fusk förstör spelet. På ont därför att en tillfällig obetänksamhet, ett irrationellt beslut i en pressad situation, kan omintetgöra en hel karriär. Därför är det inte bara trist utan fullkomligt obegripligt att karl´n nu blivit påkommen med att använda en "otillåten substans". 

Det är bara att instämma i Bubba Watsons kommentar: " … I think we should check people for mental problems if they're taking deer antler spray. That's kind of weird."

BTW, vad är hjorthornsspray? Hjorthornssalt vet jag vad det är men hjorthornsspray? Som sagt, fullkomligt obegripligt.

Den skönaste svingen?

Det där gamla hoganklippet i slo-mo och med lugn musik har jag återkommit till så många gånger att det börjar kännas litet tjatigt. Men det är det förstås inte. Själv tröttnar jag aldrig. Ni som ändå vill ha litet variation kan ju istället relaxa med Boom-Boom.

Där finns mycket att gilla! Tempot, förstås. Och den fina persimmondrivern men framförallt hur flackt han kommer till bollen. Det är först med järnsjuan som det är ens en antydan till att han ska ta torv. De längre klubborna skulle han kunna ha slagit från en green utan att någon haft anledning att komma med synpunkter. Och de torvor han tar är mycket beskedliga, strängt taget inga riktiga torvor alls. Så ska det se ut!

Tuffa tider

Allt verkar handla om pengar nuförtiden. Att pengar är roten till allt ont är ett välkänt talesätt och att pengar är roten till mycket som är fel med golfen är, åtminstone för mig, uppenbart. Utrustningsindustrin och de stora tourerna, framförallt den amerikanska PGA-touren, har enligt min uppfattning mer eller mindre kapat spelet och de som varit satta att värna spelets integritet har, fortfarande enligt min uppfattning, sovit på sina poster.

Nu går världens största ekonomi (USA:s) inte längre på alla cylindrar. Tvärtom så är det på många nivåer (dock inte för PGA-tourens dignitärer och de främsta tourproffsen, av vilka Phil Mickelson utmärkt sig genom att gnälla som en värsta fransk skådis över aviserade skattehöjningar) börjar bli riktigt kärvt. Många sk country clubs är på fallrepet. Den välbeställda medelklass vars pengar utgjort själva bränslet för golfindustrin tvingas att se över sina prioriteringar. Dyra golfmedlemskap ligger inte lika självklart högt på listan längre och det är inte ens säkert att deras arbetsgivare längre accepterar att de smiter från jobbet litet tidigare för att hinna med onsdagstvävlingen.

Ibland kan en kris vara nyttig. Det är åt helskotta för mycket pengar i golfen. Visst skulle det klagas på många håll och kanter om det blev ännu tuffare tider men sporten skulle överleva. den skulle antagligen, det är i alla fall min uppfattning, må riktigt bra av en bantningskur.

torsdag 31 januari 2013

MacGregor Tourney Eye-O-Matic M75TW


Jag har så smått börjat avveckla min samling av bladklubbor, eller kanske snarare minska den till en hanterlig nivå. När det, däremot, gäller persimmonklubbor är det fortfarande mera köp- än säljläge. Det är knepigare att hitta fina persimmonklubbor och de man får tag på är ofta mer eller mindre renoveringsobjekt. Samtidigt är det väldigt intressant med dessa samtidigt enkla och sofistikerade klubbor. Till en början upplever men att de är intill förväxling lika men ju mer man håller på med (och spelar med) dem upptäcker man en mängd mer eller mindre subtila nyanser. Det skiljer, påstår jag, mer mellan olika träklubbor än mellan olika blad. En spoon kan vara och spela väldigt annorlunda än en annan spoon som vid ett flyktigt påseende ser tämligen likadan ut.

Klubban på bilderna - en klassisk MacGregor Tourney av okänt tillverkningsår (men jag gissar sjuttiotal) är ett bra exempel. Den var, när jag köpte den i höstas, väl använd och underhållen men samtidigt ett renoveringsobjekt. Den tidigare ägaren hade påbörjat renoveringen (säkert inte den första sådana den här klubben gått igenom, det kan man se på att MacGregor-stämpeln på kronan såväl som märkningarna i träet på sulan är nästan helt bortslipade*) genom att slipa ned lacken (och även mycket av betsen) så för mig var det bara att slipa huvudet helt trärent, betsa i lämplig nyans, fylla i linjerna i slagytan och sedan lacka**. Det blev helt OK, åtminstone efter mina krav på en klubba som ska spelas med snarare än att den ska hänga på en vägg som någon slags museiföremål.

När jag satt klubban i spelbart skick hamnade den (såklart!) i bagen. Klubbor är till för att spela med, särskilt såpass fina klubbor som den här. Det första som slog mig när jag satte klubban till bollen var att den såg större ut än de övriga trätreor jag har i min samling och så var det kunde jag, när jag plockade fram några av de övriga för att jämföra, konstatera. Den är med andra ord en synnerligen trevlig klubba från tee. För så var (eller är) det ju med de riktiga träklubborna att det är en grad snarare än en artskillnad mellan drivern och övriga klubbor i setet. De plåtschabrak (minns ni Röde Börje?) som idag kallas för drivers är ju ofta mer än dubbelt så stora som de något mindre schabrak som kallas för trätreor (eller metaltreor). En persimmondriver kan till och med en medioker golfare som jag slå slag från fairway med men det skulle jag aldrig ens fundera på med en 460-kubikare (låter, för övrigt, mer som moto-cross än golf...). Med riktiga träklubbor ligger det därför närmare till hands att använda trätrean (eller kanske trätvåan om man har en sådan i bagen) snarare än drivern från tee.


Bättre än MacGregor blir det sällan när det handlar om persimmonklubbor och just det här exemplaret verkar vara tillverkat av ett alldeles utmärkt block. Det Victory Cordgrepp som sitter på skaftet är alltjämt användbart men till i vår blir det nog ett färskt grepp för den här spoonen får nog en ordinarie plats i min bag. Åtminstone tillvidare och särskilt när jag inte ids bära på mer än ett halvset. Då får den bli min längsta klubba (och stänger man den bara en aning och drar till så slår man fullt tillräckligt långa draws med den)

*Hade jag betraktat klubban som att samlarobjekt snarare än som en golfklubba hade detta naturligtvis varit fatalt men annars är det ju bara kosmetik.

**Det jag använde var våtslippapper (400), Herdins lackbets (jag blandade två olika för att få nyansen på bilderna), Trestjerner uretanbaserad klarlack (golvlack) och en bra lackpensel (snåla inte på penseln!). Det (+ en vass kniv) är i princip vad man behöver för att snygga till träklubbor och för underhållsrenoveringar.

onsdag 30 januari 2013

Back in time

Youtube är något av en guldgruva. Här är en länk till Masters för ett kvartssekel sedan. Bildkvaliteten är kass men å andra sidan så slipper man den där hemska musiken de plågar en med nuförtiden (medan man mest få se meningslösa skyltar). Mycket var onekligen bättre förr. Och så spelar de med riktiga klubbor...

Om speltempo

Klipper in dagens inlägg från min andra golfblogg. Och det gick ju sådär, rent tekniskt, så klicka på den här länken istället om ni vill läsa det.


Att ge det en chans till

Minns ni hur artonhålsbanan var förr? Då den verkligen var en skogsbana, då fairways verkligen var smala och man inte bara nästan säkert blev av med bollen om man missade fairway utan man faktiskt riskerade att gå vilse om man dristade sig att leta efter den? Det var på den tiden då drivers oftast hade stålskaft och även om man börjat göra klubbhuvudena i metall så var de fortfarande lika små som de gamla, riktiga, träklubborna. Det var då när en riktig boll hade en vätskefylld kärna omlindad med gummitråd och ett mjukt balataskal som sprak om man så mycket som tittade snett på bollen. Dessutom var bollarna sällan runda ens när man tog dem ur asken. Herregud vad tufft spelet var då! Många av dagens nybörjare skulle antagligen börja gråta om de utsattes för något liknande. Riktig golf, typ... Och en sak till. På den tiden, när vår bana var ett riktigt litet skogsmonster och spelet var nästan övermänskligt svårt så var fyra timmar maxtiden för en artonhålsrunda. Maxtiden. Som i den längsta tid det överhuvudtaget under några som helst förhållanden var acceptabelt att en runda någonsin tog. Oavsett vem som spelade. Även en åttiofemårig nybörjare som var blind på båda ögonen och tog sig runt banan på kryckor förväntades göra det under fyra timmar. Och gjorde det också. Vilka tider...

Sedan dess har väldigt mycket hänt. Vår bana har successivt blivit alltmer förlåtande. Den saknar egentlig ruff. Fairways är breda och för varje år försvinner allt fler av träden. Och skulle man ändå lyckas slå sin boll så in i bängen snett att den hamnar i skogen så är undervegetationen röjd så att man oftast inte bara hittar den utan även kan spela den. Och vilka klubbor och bollar vi har! Runda bollar som går en mil alldeles spikrakt bara man daskar till dem litet lätt, drivers med slagytor som en smärre kontinent och järnklubbor som vem som helst kan slå långt och rakt med. En nybörjare utan bollsinne kan idag slå bollen på ett sätt som då endast de som kunde spela golf klarade av. Under samma tid har folkhälsan och medellivslängden förbättrats. En pensionär är idag inte en halvsenil person som står med ena foten i graven och den andra i en potta utan en tämligen ung, rask och aktiv individ.

2012 kunde en artonhålsrond, särskilt om det var tävling, ta runt sex timmar. Det är något alldeles förskräckligt! Själv slutade jag under det året att delta i klubbtävlingar, bland annat för att jg helt enkelt inte vill utsätta mig för något så fullkomligt vedervärdigt som sextimmarstempo. Eller ens femtimmarstempo. Då jobbar jag hellre. Eller rensar ogräs. Eller genomgår en rotfyllning utan bedövning. Av samma skäl undvek jag att spela artonhålsronder på bokade tider. Heller smet jag ut och gick några snabba hål när banan var mer eller mindre tom. Nu har jag inte ens ett juste handicap och börjar känna mig alltmer marginaliserad som golfare. Möjligen borde jag dra den slutsatsen att det man håller på med i klubben inte är vad jag gillar och att jag därför borde hitta något annat sätt att spela golf, men riktigt så långt har jag inte kommit ännu.

Jag vet inte hur det är med er. Några av er måste ju uppenbarligen gilla att snigla sig fram längs banan eller i vart fall tycka att det är alldeles OK. Problemet är att oavsett om ni (vilket jag innerligt hoppas!) är en liten minoritet så är det ni som sätter tempot när ni är ute på banan. Personligen tycker jag att det ni ägnar er åt är alldeles åt helskotta! Ni borde antingen lär er att ta er runt banan på det sätt som även klubbens klenaste och uslast spelande medlemmar klarade av förr i tiden eller hålla er undan så att ni inte uppehåller spelet för andra. Faktiskt. Nå, jag tänker ge det här en chans till men blir det ingen bättring så vete tusan om jag ids hålla på med det här annars helt underbara spelet längre. Åtminstone inte på de premisser man spelar som medlem i Sveriges bästa golfklubb.

Vi ses i vår!

PS. Gråt inte, ni sengångare. Ni spelar som riktiga tourproffs...

tisdag 29 januari 2013

Utrustningsfixeringen har skadat golfen

Tja, ni visste det naturligtvis redan (annars skulle ni inte läsa den här bloggen) men här uttrycker Kevin Cook det väldigt väl.

Svepa - vad är det?

Jo, det är faktiskt sant. På ett diskussionsforum om golf finns en tråd om vad det är att svepa iväg bollen. Fast det är kanske inte så konstigt. I all välmening (för att få dem att sluta slå upp på eller "skopa" bollen så har nybörjare fått veta att de ska "slå ned på bollen") och detta har de tagit till sig. Att de sedan spelar med klubbor som har sulor som smärre kontinenter och bedriver sin teknikträning från mattor gör att de kommer undan med att ta detta råd - att slå ned på bollen - bokstavligt. Många slår ned på bollen med alla klubbor (utom, möjligen, puttern). Men det är varken vackert eller effektivt. Pröva att göra det med ett smäckert smitt blad och från en mjuk fairway så inser du - i vart fall om du inte är begåvad med en 100%-ig bollträff - att metoden har sina klara begränsningar. 

Egentligen så är det hela väldigt enkelt. Bollen ska förflyttas framåt så den kraft man applicerar ska naturligtvis komma bakifrån. Uppåt kommer bollen att gå eftersom den klubben du använder har loft och skruv kommer den, av samma anledning, att få. det är helt enkelt inte nödvändigt (eller ens önskvärt) att slå bollen i någon annan riktning än den dit man vill förpassa den. Ju längre sträcka som klubbhuvudet färdas - i höjd- och längsled - längs den linje efter vilken man siktar desto större är chansen att man åstadkommer ett effektivt slag i just den riktningen.

The 'long apex' ... a straight, sustained contact with the ball through impact


Läs Leslie Kings lektioner (bilden ovan är från lektion nummer 3) som ni kommer till via en länk till höger på den här sidan. Det brukar jag alltid göra innan en ny säsong börjar.

Att slå ned på bollen kan naturligtvis vara nödvändigt om den ligger i en grop, tex efter en uppslagen torva, men det är det inte när den ligger bra på fairway. Sitter den upp i gräset (tex i semiruffen) eller är peggad så kan det vara direkt olämpligt.

måndag 28 januari 2013

Ny listetta!

Numera tvåa.

Det är rätt intressant att, när man lyckats hålla liv i en blogg såpass länge som jag hållit den här på spåret, följa statistiken. Nu har det, till exempel, varit mer eller mindre radiotystnad i två månader men ändå är det folk (rätt många!) som är inne och läser. I brist på nya inlägg tvingas de då att botanisera bland äldre. Nu har mitt inlägg om 1985 års spaldingblad passerat mitt inlägg om den fina keps jag köpte hösten 2010 i en ekiperingsaffär i Klintehamn som det genom tiderna mest lästa inlägget. Hur ska man förhålla sig till det? Tja, kanske får man konstatera att inlägget om Tour Edition-bladen förmodligen har större allmänintresse än vad det har att läsa om hur jag klär mig? Fast så himla säker ska man kanske inte vara, för det här inlägget ligger fyra på listan...


Ny etta
Är det någon som är sugen på ett set fina blad (standardspecade och med DGR300 skaft) så hör gärna av er till mig via herman.johnell@gmail.com. Jag har några set som det på bilden ovan att avvara. Kepsen är dock inte till salu. Aldrig någonsin!

tisdag 22 januari 2013

Handicap

Det där med handicap är jag kluven inför. Min största invändning är egentligen att fixeringen vid handicap, så som vårt handicapsystem är konstruerat, leder till att tonvikten läggs vid slagspel. Min uppfattning är att det spelas åt helskotta för mycket slagspel och att matchspel borde vara det självklara förstahandsvalet såväl när det handlar om sällskapsspel som när det handlar om tävlingar för oss sämre-än-scratch-spelare.

Nu måste jag snart göra något åt mitt (vägrar säga min) handicap. Det är en smula tveksamt att sitta i klubbens hcp-kommitté men att under fjolåret bara ha spelat en registrerad rond. Fast så blir det ju om man helst spelar match (och slagspel i princip bara om man är därtill nödd och tvungen). Dessutom så lade jag den gångna säsongen undan mina moderna klubbor för att uteslutande spela med persimmon och smidda blad. Jag får väl helt enkelt ge mig ut i vår och se om jag kan försvara mitt handicap med de grejorna (eller om det börjar bli dags för en höjning). Fast det där med föranmälda höjnings... förlåt, handicapgrundande ronder är en annan sak jag inte riktigt gillar med handicapsystemet.

Undrar hur jag hamnade i hcp-kommittén...

Ska proffsen få fortsätta använda magputters?

Den heta frågan just nu är om Phil Depardieu och hans kollegor ska få fortsätta att använda magputters, eller rättare sagt få fortsätta att utföra slag med klubban förankrad mot kroppen, när R&A:s och USGA:s förbud träder i kraft. Självklart ska de få göra det, precis som de får lägesförbättring och/eller fri dropp i stort sett när som helst de får ett dåligt läge annat än i ett hinder.

Allvarligt talat så bryr jag mig inte. Det är få företeelser här på jorden som intresserar mig så litet som vad de har för sig på den amerikanska proffstouren.