Retrogolf: Greppbyte i Markaryd

måndag 8 november 2010

Greppbyte i Markaryd

Dubbelhäftande tejp läggs på.

När vi i fredags åkte ner mot Skåne hade jag och Stefan bokat in oss på en hotell- och konferensanläggning i Markaryd. Stefan hade en driver han fått av en (ännu) äldre släkting och en träfemma han lånat av en kompis. Drivern - en MacGregor Speedwood Parmaster - hade någon gång för ett kvartssekel eller så sedan greppats om med ett victorygrepp (Griprite/Swingrite) som nu hade ungefär samma mjukhet som en ebonitstav. När Doobidoo var slut och hämtpizzorna uppätna roade vi oss med att ge drivern ett nytt grepp.

Stefan svingar loss. Har man inte rivit ett hotellrum så var det ingen turné.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Hall of Fame

Mike Austin - för att han slagit den längsta uppmätta driven någonsin i tävlingssammanhang. Med en persimmonklubba. Driven var 515 yards och slogs 1974 (då Austin själv var 64 år gammal).

Bernhard Langer - för att han är den spelare som senast vann en major med en persimmondriver i bagen. Tävlingen var 1993 års US Masters och klubban en Woods Brothers Texan.

Johnny Miller - för att han vann 1973 års US Open med en bag full med klubbor från 1940-talet. MacGregor trä- och järnklubbor, en Wilson Staff sandwedge och en Bullseye putter.

Francis Quimet - för att han vann US Open 1913 med en bag innehållande sju klubbor.

"The advances in technology have greatly reduced the advantage of the physically superior. And those with more talent too. Everyone hits it long enough now. Working the ball is a lost art. Jack [Nicklaus] hit it farther than just about everyone. That was an advantage for him. Now the longest of hitters don't get that big a benefit. Three hundred yards when everyone else is at 260 is useful. Hitting it 320 when the rest are at 290 is not nearly as much so because both players are still hitting a short iron in."

Deane Beman