Det var bättre förr

Att man tycker att somligt var bättre förr ligger väl, strängt taget, i det här med att vara retrofil. På bilden ovan syns något som definitivt var bättre förr, då bilden togs, och då menar jag inte främst årstiden eller vädret. Bilden är från det andra hålets green på Kronholmens (Visby GK) gamla niohålsslinga, numera något ombyggt  och andra hål på artonhålsbanan. I bakgrunden syns den lilla vik över vilken man förr, även från gul tee, slog sin drive och det var mer eller mindre poängen med hålet. Inte så mycket att man slog över vatten (även om sådant naturligtvis är en smula kittlande) utan därför att hålet var utlagt så att man spelade diagonalt över vattnet (och om man vågade även över tallarna i strandkanten) mot en fairway som låg på skrå mot spellinjen. 


Vågade man ta en djärv linje och träffade man bollen perfekt belönades man med ett kort inspel och en bra birdiechans. Straffet för att våga för mycket (eller för att träffa bollen mindre bra) var ofta att slå sitt tredjeslag från tee och ibland att slå sitt andraslag från ett knepigt läge och över eller under tallarna. Samtidigt kunde man välja en mer konservativ spelväg med betydligt lägre riskfaktor men med birdie som en betydligt mer avlägsen möjlighet.


Nu är gul tee flyttad så att man slår driven mer eller mindre rakt ut mot fairway och över den lilla viken flyger bollen bara om man tvärmissar. Synd på ett riktigt bra - och klassiskt - golfhål. OK, från nuvarande blå tee finns den gamla spellinjen kvar, men ändå. Jag spelar inte banan från blått och nu är det något förlängda hålet en parfyra bland många, även om den ligger ovanligt vackert. Förr var det något alldeles extra.


Apropå rubriken, som jag kommer att använda för flera inlägg framöver, så ligger betoningen på det första ordet.