fredag 29 oktober 2010

Uthållig golf? II Golfutrustningens utveckling

Exakt hur den ursprungliga golfutrustningen såg ut är det ingen som vet. Antagligen var klubborna av trä. Kanske helt enkelt en käpp eller påk med lämplig form skuren direkt från en buske eller ett träd. Om bollen var en rund sten eller något annat vet man inte heller. Vi lämnar det och förflyttar oss raskt till den tid då vi vet att klubborna var gjorda av trä och bollen en sk featherie, dvs en skinnboll fylld med kokade gåsdun. Något bysnille uppfann då och då en epokgörande järnklubba särskilt lämpad för att spela bollen ut djupa hjulspår eller vatten och naturligtvis konstruerades då, precis som nu, en oändlig mängd osvikliga putters. Men på det stora hela så hände inte mycket.

Inte förrän någon gång runt mitten av 1800-talet då pastor James Patterson från Dundee, Skottland (som naturligtvis var golfare) kom på att man kunde tillverka golfbollar av guttaperka. Guttaperka är en slags naturgummi. Plötsligt blev det lätt och, åtminstone förhållandevis, billigt att tillverka bollar. Att göra featheries var ett avancerat och tidkrävande hantverk och en sådan boll var dyrare än en klubba. Det var alltså som om en ProV1:a skulle kosta en 4-5.000 kr. Guttaperkan kunde lätt formas till en lagom stor rund kula. Materialet hade dessutom den fördelen att det lätt kunde återanvändas och skadade bollar kunde formas till nya medan en trasig featherie var ohjälpligt förlorad.

Guttaperkabollarna gick dessutom längre än fjäderbollarna så de senares dagar var snart räknade. Golfare har i alla tider avgudat längd. Dessutom var de betydligt hårdare och det gjorde att klubborna tog avsevärt mera stryk. Ganska snart ledde detta till att formen på träklubborna förändrades från sk long noses till bulgers. Bulgern var inget annat än den form på en träklubba som vi uppfattar som klassisk. Dessutom försäg man klubbhuvudena med inlägg – inserts – av tåligare material. 1885, i Musselburgh, kom någon på att man kunde förse en träklubba med en bottenplatta av metall – mässing – för att skydda träet mot stenar och annat hårt underlag och brassien var född.

I och med att bottenplattan var uppfunnen så fanns alla delar i den klassiska träklubban. Eftersom golfen då var en rent brittisk angelägenhet tillverkades klubborna av inhemska träslag men i början av 1800-talet upptäckte man att amerikansk hickory var överlägsen ask och alla andra träslag och hickory blev det i stort sett allenarådande skaftmaterialet fram till 1900-talets början då stålskaftet började ta över. I slutet av 1900-talet uppfanns också den moderna golfbollen av tandläkaren Haskell; en tredelsboll med gummitråd hårt lindad runt en kärna och klädd med ett skal av guttaperka. Vid sekelskiftet startade, som nämnt i ett tidigare inlägg, industriell tillverkning av smidda järnklubbor.

Fortsättning följer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar