tisdag 5 oktober 2010

Nummer och specifikationer

Nuförtiden, dvs sedan någon gång på 1920-talet då stålskaften slog igenom och man började att tillverka utrustning industriellt snarare än hantverksmässigt, heter våra klubbor ett nummer. Det heter, således, inte längre "jag slog en mashie" utan "jag slog en järnfemma". Numren anger ordningsföljden mellan klubborna i ett sk set. En klubba med ett högt nummer ger högre och kortare slag än en klubba med ett lågt nummer.


För några decennier sedan ingick en järntvåa i ett standardset (järnettan var redan då förbehållen de riktigt skickliga spelarna). Nu verkar standarsetet sluta vid järnfyran. Längre järnklubbor är tydligen (även om det handlar om sk förlåtande klubbor) för svåra att hantera för dagens golfare.


I helgen var jag ute och spelade med ett set mitsushibablad. Jag reagerade omedelbart på att skaften verkade korta och det visade sig stämma. Järnfemman mätte (från häl till greppände enligt min tumstock) 95 cm vilket är en cm kortare än "standardlängd" för bladklubbor tillverkade från mitten av 1980-talet eller senare. Själv är jag 185 cm vilket, åtminstone i  min generation, är något över medellängd. Jag har inte onormalt långa armar, snarare någon cm kortare än konfektionsstandard.


Kändes då mitsushibaklubborna "fel"? Nej, tvärtom så fungerade de mycket väl i mina händer och jag slog bland annat en järntrea in i vinden mot en flagga som stod ca 165 meter bort och något högre än den plats varifrån jag slog. Bollen täckte flaggan hela vägen in och den putt jag hade när jag gick upp på greenen var ungefär metern lång. Exakt vilka loft klubborna har vet jag inte men de förefaller vara tämligen traditionellt loftade (dvs någon grad högre loft än 80-talsstandard). Femman i setet ligger, specifikationsmässigt, någonstans mellan en femma och en sexa i ett normalt 80-talsset (tex Mizuno TP-9).


OK, jag slår antagligen längre med en modernt specad järnfemma men vad är vunnet med det? Med de mer traditionellt specade klubborna har jag inga större problem att hantera de långa järnen. Tvärtom så tvekar jag inte ens att ta till järntvåan om situationen kräver det. Att den klubban sedan har loft och skaftlängd som motsvarar en modern järntrea (eller till och med fyra) upplever jag inte som något problem. Tvärtom. Det gör ju att den är användarvänlig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar