Tvåhundra kronor

Tvåhundra kronor är, även i golfsammanhang, pengar. För tvåhundra kronor kan man lösa greenfee på en niohålsbana, köpa ett dussin billiga bollar eller ett trepack Pro V1:or och en kopp kaffe. En fyrboll kan, på de flesta banor, köpa kaffe, korv och varsin mazarin för tvåhundra kronor. Tvåhundra kronor är pengar.

Gäller det golfklubbor är tvåhundra kronor i princip ingenting. Växelpengar. En märkeswedge kostar från tusenlappen och uppåt. Talar vi om drivers så får man räkna med att lägga upp tre tusenlappar (och några hundringar).

 

Jag har nyligen spenderat tvåhundra (200) kronor och köpt två (2) drivers. Den ena är en Wilson 1200. Den gav jag 50 kronor för i en prylbod. Den andra är en MacGregor. Den var betydligt dyrare och kostade 150 kronor (hos Bollar på rymmen i Norrviken).

Båda klubborna är naturligtvis begagnade och har många år på nacken. De verkar emellertid vara i gott skick och de som ägt dem har tagit väl hand om dem. Förmodligen är det några år – eller decennier – sedan de såg en golfbana senast.

Nu börjar det roliga, nämligen att försöka luska ut exakt vad det är för klubbor jag fått tag på och när de är tillverkade. Dessutom blir det litet lagom pyssel att fixa till dem. Strängt taget verkar de vara i såpass gott skick att det skulle gå att bara byta greppen och sedan spela med dem men jag tänker ge dem en ordentlig översyn. Vad (och hur) jag gör tänker jag berätta i kommande inlägg. I dag får ni nöja er med bilder på klubborna så som de såg ut när jag bar hem dem.