En helt OK dag

Det sägs att det är kris i golfen. Krisen består i att det inte är tillräckligt många som är tillräckligt intresserade av att spela. Själv tycker jag att det är helt naturligt att de som inte är särskilt intresserade inte spelar men jag förstår samtidigt att för alla företag, klubbar och andra som är beroende av intäkter från fler intresserade golfare än vad det faktiskt finns är en aning bekymmersamt att intresset är begränsat. Å andra sidan så är vi väldigt många som spelar golf här i landet och golfsporten levde väl och utvecklades när vi bara var hälften så många som vi är idag och, faktiskt, när vi var ännu mycket färre än så många.

Två reglementsenliga retrobagar. Min är den röda.

Det som kallas för golfens kris är nog, på det hela taget, mer en ekonomisk kris än en kris för golfen som sport. För mig och Micke var det ingen kris när vi fann oss ha Hagby mer eller mindre för oss själva denna söndagförmiddag som bjöd på ett absolut perfekt golfväder. Däremot blev det akut kris i min golf en bit in i matchen. Kort sagt så upphörde mina träklubbor att fungera. Det finns naturligtvis en avlägsen möjlighet att det rörde sig om ett handhavandefel men själv lutar jag bestämt åt att det var fråga om ett temporärt tekniskt problem.

En mästare i aktion. Micke råtoppar en järnsexa till 30 cm från hål.

Som om det inte räckte med att min sving med träklubborna mest såg ut som en kapsejsande solstol (och var ungefär lika effektiv) så betedde jag mig rent taktiskt som en idiot. Sist (och första gången) jag spelade match med Micke så var han rätt ofarlig de första nio hålen men efter att han fått en kopp kaffe i vändningen så spelade han som en gud. Nu var den lilla serveringen på Hagby stängd och jag hade, i min enfald, tagit med en termos kaffe som jag, i min ännu större enfald, delade med mig av efter de första nio hålen (då jag redan var tre hål ner). Efter två koppar starkt kaffe började han göra birdies och visade dessutom prov på den för golfen speciella skicklighet som yttrar sig i att bollen hamnar där man vill även när man inte träffar den som man vill. Utan att gå in på pinsamma detaljer så kan vi konstatera att jag blev rejält förnedrad.

Ett tag var det finvädersvarning men det klarade sig.

Nästan folktomt på banan och det stod, när vi spelat färdigt, ett drygt halvdussin bilar på parkeringen. En helt OK dag i golfkrisens Sverige. Visst fick jag rejält med pisk men vi hade oerhört trevligt. Mycket snack blev det, mest om golf och allra mest om retrogolf. Vi konstaterade båda att vi spelade med klubbor som det kostat ungefär lika mycket att greppa om som de hade kostat oss i inköp. Det är också helt OK, särskilt som vi båda köpt greppen billigt...