Den runda jag, Rolf och Mackan gick i söndags morse spelades i ett töcken och det berodde inte bara på lördagskvällens samkväm i klubbhuset. En fullkomligt magnifik dimma hade lagt sig över nejden och lättade först strax före lunch. Utan Mackan, som är hemmaspelare, att fråga om var fairways och greener låg hade vi antagligen gått vilse. Nu blev det en rätt vacker och annorlunda golfupplevelse. Scorerna blev ungefär som dagen innan då vi hade spelat under en strålande höstsol.
Många av dagens golfare känner sig handikappade även i perfekt sikt om de inte har tillgång till banguide och avståndsmätare och sk blinda slag anses av många vara dålig bandesign. Vår runda bestod uteslutande, om vi räknar bort de kortaste inspelen och puttarna, av mer eller mindre blinda slag. Kunde man inte urskilja något i dimman som såg ut som en greenbunker frågade man Mackan och fick då anvisningar som "jag tror att flaggan står något till vänster om det där trädet. Om du kan se det?" Det går att spela golf på känn. Och riktigt roligt är det också. Och vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar