En närmare titt på macgregordrivern

Nu har jag gjort rent (med Svinto, ljummet vatten, en nagelborste och microfibertrasa) den MacGregordriver jag skrev om i ett tidigare inlägg och det är alltså dags för en mer noggrann inspektion innan jag bestämmer mig för hur pass ingående jag ska göra renoveringen. Min filosofi är att inge göra mer än nödvändigt, detta inte bara för att jag är lat utan mera för att jag vill bevara så mycket som möjligt av ursprungsskicket. Samtidigt ska klubban efter renoveringen vara spelbar och tåla tuffa tag. Att hänga upp klubbor på väggen är inte min grej.

Driverns ovansida är i mer eller mindre perfekt skick och den enda skadan är att fernissan är bortnött, förmodligen av några skyade utslag, i framkanten. Det verkar dessbättre vara ett ytligt sår och betsen under fernissan tycks vara intakt. Vid inserten, på ovansidan, syns en ljus rand men det verkar bara vara fernissan som spruckit och såvitt jag kan bedöma sitter inserten som den ska. Inget glapp eller skrammel och skruvarna verkar sitta tight.

Slagytan är i mycket gott skick. Många drivers är duktigt misshandlade av träffar utanför inserten som orsakat skador i själva trävirket men det enda som hänt med den här klubban är att den vita fyllnadsfärgen lossnat ur en av skruvskallarna. Tydligen så har tidigare ägare haft  hyfsad bollträff. När man hittar gamla klubbor med så här perfekt slagyta brukar det bero på att de är sparsamt använda men slitaget på undersidan visar att det här är en klubba som gjort tjänst under ett antal säsonger.

Hälen är ofta sönderslagen eller nednött på gamla träklubbor (och hur de svingar som gett upphov till det kan ha sett ut är något jag helst inte vill tänka på). På den här klubban handlar det endast om repor och av den gröna plastbeläggning jag nyss skrubbade bort antar jag att dessa härrör från kontakt utslagsmattor. Jag tror knappast att någon stått och tränat från rangemattor med drivern (för i så fall hade det sett mycket värre ut) men det var förr ganska vanligt att även "riktiga" golfbanor inte hade grästees.

Alldeles ovanför sulan är såväl fernissa som bets bortnötta så att trävirket lyser igenom. man borde ta bättre hand om sin utrustning är att låta sådana onödiga skador uppkomma...

Repmöstret på sulan löper diagonalt. Med den här drivern har någon slagit många slicebananer. Tydligen har dess tidigare ägare, trots den fina bollträffen, haft vissa problem med sina utslag. Mot tån kan man se modellbeteckningen instansad i träet men dessvärre gör den enda fula skadan på klubbhuvudet, ett ganska djupt diagonalt jack som går ner i själva träet, att märkningen inte är fullt läsbar. Bottenplattan sitter, precis som inserten, som den ska och det syns inga glipor mellan metallen och virket.

Till höger syns en detaljbild av märkningen (och jacket i sulan). Jag tyder märkningen som D90W. Återstår att efterforska vad det står för.

Sammanfattningsvis verkar klubban vara i det goda skick jag hoppades på. Jag tänker gå ut litet löst och slipa ner fernissan med våtslippapper. Möjligen så försöker jag blanda till en sats lackbets i samma kulör som klubbhuvudet är infärgat med och betsa om sulan men det är vanskligt att ge sig på och brukar sluta med att man får betsa om hela huvudet för att det ska se snyggt ut.

Fortsättning följer...