Många läsare har säkert undrat när det skulle komma en uppföljning av det här inlägget om mitt snack med Javier. Den kommer, åtminstone delvis, nu. I förra veckan träffade jag Javier på Golfpunkten i samband med att han gav Monica en lektion. För att demonstrera vad han menade så lät han henne slå några slag men hans egen klubba. Den klubban var ett gammalt hoganblad, en sexa, med ett Apex 5 (X-stiff!) skaft, säkert tio gram blytejp på bladets baksida och (här kommer det) bockad fem grader flackare än fabriksspecifikationen.
När lektionen var över fick jag provslå klubban och eftersom jag med mina egna klubbor addresserar bollen med bladet något öppet gjorde jag det även med Javiers klubba. "Du måste ha bladet square!" sa Javier men det struntade jag i och bollen gick precis lika mycket åt höger som bladet varit öppet när jag satte det till bollen. "Jag fattar" sa jag och för att demonstrera att jag inte gjorde det så stängde jag bladet en aning men hade det fortfarande öppet. "Du måste ha det square" sa Javier igen när jag slog ännu en boll som gick åt höger (fast betydligt mindre den här gången och, återigen, exakt lika mycket som bladet varit öppet vid adresseringen).
Nu hade jag (för en gångs skull) det goda omdömet att (a) hålla k*ft och (b) att göra som Javier sa åt mig och naturligtvis gick bollen spikrakt och i den riktning jag siktat. Aha, tänkte jag. Nu har jag något att fundera över. men innan jag ger mig på att börja bocka klubbor flackare och tynga ner dem med en massa blytejp så vill jag (naturligtvis) envisas på mitt eget sätt ett tag. I förrgår tog jag med ett set gamla Wilsonblad med DGR500(!)-skaft till hallen och slog lika rakt med dem som jag gjort med Javiers gamla Hogan. Fast jag adresserade bollen med bladet öppet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar