lördag 8 januari 2011

En lördagförmiddag och litet tips om inomhusträning

Jag skulle ha kunnat skriva "En lördagförmiddag på Golfpunkten", för det var där jag tillbringade den, men så fort Golfpunkten dyker upp så verkar folk klicka som galningar. Bättre att hålla en låg profil...

Vi (jag och junior) började med litet chippning. Därefter fika och litet snack med en kille jag tidigare endast haft virtuell kontakt med. Från cafeterian såg jag en bekant sving och gick in för att morsa på (och snacka litet med) Stefan. Sedan började det krylla av bekantingar. Örjan (greenkeepern) och Ann hade vädrat sina svingar. Kerstin (med okänd väninna) stod på mattan intill., Så skulle man hinna slå litet också.

Det kändes bra. Så nu börjar jag bli orolig. Förhoppningsvis så är det bra men det finns en oundviklig risk med inomhusträning. Eftersom man inte har koll på vad som händer med bollen efter de första trettio-fyrio metrarna (eller hur långt det nu är till väggen) så vet man aldrig om det som känns klockrent (och som man nöter in under vintern) verkligen är det slag man tror. 

Ta Stefan, till exempel. han stod där i godan ro och matade boll efter boll med sina träklubbor. alla startade cirka tio grader vänster men Stefan tror (hoppas) att det är en draw han håller på att prägla in i muskelminnet och att bollen kommer in "på andra sidan väggen". Det hoppas jag också, för Stefan är en bra grabb. Fast säker kan man aldrig vara.

Ett tips till er som står och nöter i en golfhall under vintern är att någon gång bita ihop och åka ut till en utomhusrange (eller något annat ställe där ni kan slå iväg bollen och konrollera bollflykten) med en snöskyffel (för att skotta fram en matta eller åtminstone en plätt från vilken ni kan slå), nägra skräpbollar och en klubba. Det krävs inte många slag för att stämma av om den känsla ni har när ni står och slår bollar i en vägg är riktig eller om bollen hittar på att göra något helt oväntat när ni släpper den fri. Den kunskapen kan vara guld värd, för det kan ta halva säsongen att träna bort någon dumhet man nött in under vintern.

Ett annat tips är att inte träna ensam. Det är värdelöst att stå och mata bollar i en timme (eller en halvtimme) I vart fall min koncentration håller inte för den typen av träning (och inte handflatorna heller, åtminstone inte så här års). Träna tillsammans med en kompis. Helst någon som har hyfsad koll på hur en sving ska se ut. Turas om att slå. Själv brukar jag slå tre bollar varje gång jag går upp på mattan. Låter det litet? Tja, ute på banan slår jag bara ett slag när det är min tur och ska det vara någon vits med att träna ska man slå varje boll med samma koncentration som om man faktiskt spelade golf.

Den som inte slår kan med fördel studera sin kamrat och (om så önskas) komma med konstruktiv kritik eller tips. Guld är att ha en digitalkamera som man kan filma svingen med (och gärna en på vilken man kan spela upp filmen i slow motion och stoppa den).

Har man ingen kompis (eller i vart fall ingen kompis som är tillräckligt bra för att tillföra någon när det gäller ens sving) kan man hyra en pro (eller, som det heter, ta en lektion) Det är förresten en bra idé även om man har vettiga polare. Just vintern är en utomordentlig tid att ta lektioner. På sommaren blir man ofta frustrerad när man ska försöka träna på en förändring i svingen samtidigt som man vill spela och ofta blir det - det är åtminstone min erfarenhet - inte särkilt lyckat. På vintern, däremot, när banorna ändå är stängda kan man i lugn och ro stå och nöta på detaljer enligt prons instruktioner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar