Power Golf av Ben Hogan

De flesta golfare har väl läst eller känner åtminstone till Ben Hogans klassiska "Five Lessons" men betydligt färre har läst, eller känner ens till, dess föregångare "Power Golf". Boken utgavs för första gången 1948 och har därefter tryckts i åtskilliga upplagor. Det exemplar jag har är en billig pocketutgåva.


Ben Hogan var när boken kom den kanske hetaste stjärnan på PGA-touren. Det andra världskriget hade medfört att den professionella golfen gått på sparlåga under några år men nu var det full fart igen och Hogan var topprankad. Förmodligen hade han en spökskrivare (för när någon som tillbringade hela dagarna, när det inte var tävling, på övningsfältet skulle ha hunnit med att själv skriva en bok är svårt att föreställa sig) men vem det i så fall var framgår inte av mitt exemplar.

Det kanske mest intressanta med "Power Golf" är att den beskriver en ganska annorlunda sving än den man kan studera i "Five Lessons". Mellan dessa båda svingar ligger inte bara ett antal år utan också den trafikolycka som höll på att ända Hogans karriär (för att inte tala om hans liv). Den mogna -klassiska - hogansvingen är betydligt mer kompakt och kontrollerad än hans sving från 1948. Jag undrar hur mycket av den förändringen som berodde på de skador han ådrog sig. Att han överhuvudtaget kunde spela golf igen efter den smällen är inget mindre än ett mirakel. Att han dessutom blev golfens genom tiderna främste ballstriker och lyckades vinna ett antal majors är...ofattbart.

Den sving som beskrivs i "Power Golf" tillhörde världens då förmodligen bäste spelare så även om den på flera punkter avviker från den sving man i dag förknippar med Hogan så kan den ju inte ha varit helt kass. Redan detta gör boken värd att läsa. Läser man  den parallellt med "Five Lessons" blir det en ännu större upplevelse, åtminstone för den som är intresserad av Ben Hogan och svingteori.

En intressant detalj är den tabell i vilken Hogan redovisar sina längder med olika klubbor. Förutom att tabellen omfattar alla klubbor ihans bag så är den indelad i tre kolumner, en för "regular", en för "maximum" och en för "minimum". Hur långt slog då tourettan 1948? Jo, för drvern anges måtten 265, 300 respektive 235 (yards, så man får multiplicera med 0,9 för att få måtten i meter). Med en persimmondriver, bollar som inte var i närheten av de som används i dag och de fairways man då spelade på är det imponerande siffror. Mest intressanta är dock hans längder med järnklubborna. För järnsjuan anges (regular) 160 yards, dvs ca 144 meter.

Hogans längder 1948 är det många av dagens låghandicapare ute på klubbarna som matchar men inte vinner de några majors. Golf handlar om mycket mer än bara att slå långt.