Om bagar

Min nuvarande bag felparkerad vid klubbhusets entré.
Vid fotograferingstillfället något överlastad då jag åkt
ut för att provspela några olika träklubbor. På bilden i
det första inlägget skymtar den med mer normal last.

Att reda ut man man (jag) är dum i huvudet eller inte om man envisas med att spela med gamla klubbor kommer, inser jag nu, att kräva mer tid och fler inlägg än vad jag trodde när jag häromdagen fick för mig att starta den här bloggen. För att det inte ska bli för enahanda gör jag därför i dag en liten utvikning .

Med det väl begagnade set klubbor jag under en säsong (om det nu var det sista året av 1970-talet eller det första året av 1980-talet) var ägare till följde ingen bag. En av mina första åtgärder blev därför att cykla från studentlyan i Kåbo ut till proshopen på Håmö. Annat än den absolut billigaste bagen (klubborna hade förbrukat 500 kr av studiemedlen) var inte att tänka på.

Exakt vad den billigaste bag som fanns i shopen kostade minns jag inte så antagligen var det överkomligt. Däremot minns jag precis hur den såg ut. Materialet var en grov bomullsväv (typ segelduk) med förstärkningar av läder. Modellen var vad som idag kallas för pencilbag (eller kogerbag). Ingen benställning, en enkel bärrem och bara en avdelare i toppen men alla mina klubbor fick plats. Dessutom så fanns en (1) påsydd ficka i vilken man kunde förvara bollar och en macka (eller ett äpple).

Tyget var ofärgat, dvs vad som väl kan kallas för off-white eller en gulaktigt ljusbeige nyans med en dragning åt det vita hållet, och även i övrigt obehandlat. Den fick således ganska snabbt en patina av gräsfläckar, svett och annan smuts. I sig själv var bagen mycket lätt (vilket var en klar fördel för en fattig student som varken ägde bil eller ens en vagn att dra sin utrustning på) men tyget sög åt sig fukt och väta och vid dåligt väder eller under daggiga morgonronder ökade den markant i vikt.

Nå, den bagen följde med klubborna när de såldes på senhösten -79 (eller om det var -80) och när jag återknöt kontakten med spelet ett och ett halvt decennium senare föll jag i samma fälla som nästan alla andra – jag köpte en stor (rymlig!) bag med många praktiska fickor och en vagn att transportera den på. Den bagen kompletterades senare av en sk bärbag (med praktisk benställning och en anatomiskt utformad dubbelsele) som tom vägde in runt tre kilo. Med ett helset klubbor, ett dussin bollar, vattenflaska, regelbok, peggar, regnställ, en extra tröja, några bananer, några gamla bananer som glömts kvar i någon av de många fickorna etc etc så vägde den bagen så mycket att inte ens den anatomiska dubbelselen gjorde det till någon njutbar upplevelse att kånka den runt arton hål. Det är knappast någon slump att de flesta moderna bärbagar man ser transporteras runt banan på trehjuliga vagnar...

En annan sak jag snabbt lärde mig när jag cyklade till och från banan var att det var avsevärt mycket lättare (!) om jag lämnade en del av klubborna hemma. Med en eller två träklubbor, några järn och putter i bagen blev den helt hanterlig att såväl cykla som gå med. Så gör jag också nuförtiden, dvs jag cyklar inte längre till och från klubben men jag har sällan fler än en sju-åtta klubbor i bagen. Inte heller brukar jag fylla bagen med en massa bra-att-ha-saker utan tar tvärtom bara med det som jag vet att jag verkligen kommer att behöva.

Att bära med sig en begränsad utrustning (vad som brukar kallas för ett halvset) medför naturligtvis vissa begränsningar men dessa är förvånansvärt lätt att anpassa sig till och det är sällan jag överhuvudtaget tänker tanken att jag skulle ha behövt någon annan klubba än de jag har i bagen. Möjligen är det lättare att spela på det sättet om man spelar med bladklubbor än om man spelar med förlåtande klubbor eftersom man lättare kan manipulera slagen med en bladklubba men jag tror, uppriktigt, att de allra flesta skulle klara sig lika bra (eller dåligt) med ett halvset som med hela bagen full av klubbor.

Med en lätt packning behövs ingen dubbelsele utan en vanlig enkel bärrem fungerar utmärkt (och är mindre krånglig när man ska ta på och av bagen). Har bagen praktiska fack eller fickor för förvaring av allt möjligt gäller det att inte oreflekterat fylla dessa. Ett halvdussin bollar räcker (nästan) alltid och fler peggar än vad man bekvämt bär i höger byxficka, där även greenlagaren och ett mynt för markering av bollen ligger, behöver man inte ta med sig. Lägger man även en extra boll i samma ficka så behöver man aldrig rota i bagen för att leta efter grejor när det är ens tur att slå.

Kort sagt så spelar jag nu med samma typ av bag som den jag en gång köpte i shopen på Håmö. Den jag sliter på för närvarande är vackert röd (något blekare efter två säsongers flitig användning än vad den var när jag köpte den) och lagad på diverse ställen men den hänger nog med hösten ut. Den har, till skillnad från min första bag, även en längsgående ficka där jag får rum med en regnjacka eller en tröja och materialet är en kraftig nylonväv som är plastbelagd på insidan så den suger inte åt sig väta som den gamla segelduksbagen.

Det får räcka om bagar, för den här gången.