Är man dum... Del 7

Jag gillade verkligen att spela med de gamla klubborna. Dessutom gillade jag klubborna som sådana. Ett klassiskt smitt blad är, i mina ögon, vackert. Det är dessutom, tycker jag, intressant att jämföra olika designer. Träklubbor är också föremål som talar till mitt estetiska sinne. Dessutom är det föremål som är förknippade med den sport jag älskar och dess traditioner. Golf är förresten inte bara en sport utan en hel kultur med egna koder, egna normer och egen historia.

Med ordbajseriet ovan försöker jag rationalisera att jag, kort sagt, så smått började samla klubbor. Främst var det ett antal bladset som, på olika vägar, hittade till min nu något trånga garderob men även diverse träklubbor, en
del gjorda av persimmon och en del av laminerat trä, hamnade i min ägo.

Det blev fler och fler niohålsrundor med gamla klubbor i bagen och så kom några somrar med torra och hårda fairways (främst på klubbens niohålsbanan som saknar fairwaybevattning) och då märkte jag att persimmonklubborna under sådana förhållanden och med moderna bollar gav mig mera längd än mina metalwoods. Lägre bollbana, kortare carry men jädrar i min lilla låda vad bollen rullade! Retroutrustning (som jag för enkelhets skull kallar de gamla smidda bladen och träklubborna) var vad jag hade i bagen när jag åkte till Gotland på sommaren och när jag och Moa var en vecka i Torreby var min packning tre gamla bladset men moderna metalwoods. Det blev även en del retrogolf med likasinnade.

I år har det blivit alltmer retro och allt mindre spel med moderna klubbor. I påskas var vi till Öland och jag spelade Långe Jan och Grönhögen med ett halvset retroklubbor. Det gick, för övrigt, helt OK. I somras var det retroklubbor i bagen när jag avverkade några gotlandsbanor under en julivecka och efter semestern har jag i stort sett bara använt de moderna klubborna på KM. Jag har också spelat några matcher med retroklubbor i bagen mot spelare som använt sin vanliga utrustning och, faktiskt, inte känt mig det minsta handikappad av att avstå från de extra metrar min titandriver skulle ha kunnat ge eller av att jag fått lov ta en järnfemma för att nå en flagga som jag skulle ha nått med järnsjuan i mgolfsetet.

I helgen som var spelade jag match mot en kompis. Vi använda båda halvset bestående av smidda blad men moderna metalwoods. Det funkade för min del alldeles utmärkt bortsett från att jag tvangs ge titandrivern spelförbud halvvägs in i ronden och använda min lillspoon som utslagsklubba. Gissa om jag önskade att jag haft en trygg persimmondriver med i bagen!

Jag tänker så här: Jag är över femtio, spelar på handicap elvaochnågonting och kommer (förmodligen) aldrig att bli scratchspelare. Den enda anledningen till att jag spelar golf är att det hör till det roligaste jag vet. Jag är inte ekonomiskt beroende av vad jag gör för resultat på golfbanan och mitt ego klarar att jag ibland blir utdriven från tee eller att jag måste ta en klubba mer på en partrea än vad mina spelkamrater gör. Det finns helt enkelt, när jag ser nyktert på saken, inget rimligt skäl till att jag inte skulle spela med de klubbor jag trivs bäst med att ha i bagen.

Är jag dum? Kanske. Själv skulle jag möjligen kunna gå med på att jag är litet knäpp. men vadå? Jag är ju golfare så det är väl "par for the course"?