När tvådelsbollarna, med massiv kärna och surlynskal, kom var de ofta väldigt hårda och många fina träklubbor spräcktes helt enkelt av upprepad, hård, kontakt med dessa stenkulor. Nu är, dessbättre, så gott som alla bollar tillräckligt mjuka för att inte vara skadliga för klubborna och det finns åtskilliga bollar med riktigt låg kompression som (nästan) känns som en lindad boll när man slår på dem. Den som har några gamla persimmonklubbor och funderar på att spela med dem men är rädd för att de ska ta för mycket stryk behöver alltså inte oroa sig. Är klubbborna i gott skick så fungerar det bra att spela med vilken modern boll som helst.
Att klubborna inte går sönder är gott och väl men vad som är litet tråkigt är att det inte längre görs några bollar som tar skruv. Den som någon gång spelat med riktiga balatabollar vet vad jag menar. Inte ens de av dagens bollar som spinner mest är ens i närheten. Balatabollen och persimmonklubban var en perfekt matchning. Med den typen av boll fick man tillräckligt med backsipnn för att bollen skulle hänga kvar i luften och dessutom kunde man (eller ätminstone de mer kompetenta spelarna) forma slagen på ett helt annat vis än med dagens bollar.
De moderna bollarna ger emellertid längre slag även med träklubbor fast med en annorlunda (mer ballistisk) bollbana och mera rull än vad man fick med en balataboll. Med tanke på hur litet skruv bollarna tar kan man lugnt välja den boll som spinner mest.
Kvaliteten på dagens bollar är jämnare, de håller bättre och även de billigaste bollarna är numera helt OK att spela med. Det är bra. Vad jag inte gillar är att ingen tillverkare längre håller kvar en boll i sortimentet längre än en säsong. man försöker ge sken av en våldsam produktutveckling och lanserar nya bollar varje år. Förr kunde man spela (och köpa) samma boll säsong efter säsong. På det stora hela så tror jag att det var bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar