Det där gamla hoganklippet i slo-mo och med lugn musik har jag återkommit till så många gånger att det börjar kännas litet tjatigt. Men det är det förstås inte. Själv tröttnar jag aldrig. Ni som ändå vill ha litet variation kan ju istället relaxa med Boom-Boom.
Där finns mycket att gilla! Tempot, förstås. Och den fina persimmondrivern men framförallt hur flackt han kommer till bollen. Det är först med järnsjuan som det är ens en antydan till att han ska ta torv. De längre klubborna skulle han kunna ha slagit från en green utan att någon haft anledning att komma med synpunkter. Och de torvor han tar är mycket beskedliga, strängt taget inga riktiga torvor alls. Så ska det se ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar