Magputtern

Magputterns vara eller inte vara är ett av de hetare diskussionsämnena på utrustningssidan just nu. Att vart och vartannat tourproffs med dopade klubbor och bollar ska kunna slå 300 meter eller längre tycks alla ha accepterat. Eller resignerat inför. Däremot hörs ofta röster som kräver förbud mot magputtern och andra putters som kan stödjas mot kroppen vid slaget (snarare än hållas fritt i händerna). Själv skulle jag hellre treputta varenda green än befatta mig med något så fult och föga golfmässigt som en magputter.


Någon ny uppfinning är det dock inte frågan om. Jag har hittat artikeln på bilden ovan som publicerades 1970. Den är skriven av Paul Runyan (som när han härjade som värst på touren kallades "Little Poison" av sina kollegor eftersom han var så giftig på greenerna). Den börjar med en beskrivning av hur han cirka trettio år tidigare (!) under en blåsig rond försökte hålla balansen på greenerna genom att stå extremt bredbent och hopkrupen, trycka upp greppänden mot magen och låta högerhanden glida ner en bit på skaftet. Det gick så bra att han, när han kom till sin hemmaklubb, genast börja experimentera med att bygga om sin putter till vad vi idag kallar för en magputter.


Om Paul Runyan var först skulle alltså magputterns födelse dateras till cirka 1940...