Golfbyxor

Golfbyxor, knickers eller äppelknyckarbrallor är de tre förmodligen vanligaste benämningarna på de benkläder som på engelska kallas för antingen plus twos eller plus fours. Plus betecknar att det finns tyg som räcker nedanför knäet och tvåan respektive fyran hur mycket (mätt i engelska tum, of course). Eftersom man spänner fast byxbenet alldeles nedanför knäet blir det mera slack i ett par plus fours än i ett par plus twos. Plusfyran ser alltså något bylsigare ut (och ska man vara petnoga så är det väl främst den varianten som förtjänar benämningen äppelknyckarbrallor).


För oss svenska golfare ger (Tack så j*vla mycket, Lasse Åberg!) dessa byxor oundvikliga Stig-Helmervibbar och har därigenom  en töntstämpel (Sug på den, Lasse!) som förmodligen aldrig kommer att kunna tvättas bort. Det är synd, för byxorna är, förutom att de är synnerligen eleganta och klädsamma, både bekväma och praktiska.

Man skulle kunna förledas tro att denne elegant klädde golfares drive hamnat i ruffen men

det rör sig naturligtvis bara om en slarvigt klippt fairway

Bekväma? Tja, prova själv. Praktiska? Absolut! Förr, när kläder var dyra och det var svårt att tvätta (och tvättar nöter oerhört på kläderna) spelade man vanligen golf i byxor som sett bättre dagar och därför knappast dög till annat än golf (eller, Gud förbjude, trädgårdsarbete). Idag, när golfbanan förvandlats till en cat walk (och golftidningarnas artiklar och annonser lika ofta handlar om mode som om klubbor) är det snarare så att man klär upp sig för golfronden. Folk som annars aldrig (bröllop och begravningar undantagna) bär annat än jeans eller shorts och en sjavig T-tröja spelar golf i eleganta byxor och piké. Det praktiska med knäbyxor är att man under en normal rond endast besudlar strumporna (vilka man, förhoppningsvis, under alla förhållanden tvättar efteråt). Byxorna behöver man bara skaka av och hänga på vädring.


Eleganta och klädsamma? Ja, om man kan bära upp dem.