...och det finns i Sverige!

Här. Fast på bilderna verkade det vara rätt långt till närmsta pub och så påfallande urban var ju inte miljön. Men naturskön.

Befria golfen!

Men det här är ju suveränt! gillade särskilt tanken på att lägga en bana så att man passerar så många pubar som möjligt under rundan. Urban Golf, anyone?

Vad hände?

Vad hände, undrar jag, med fenomenet Urban Golf som dök upp för ett antal år sedan? Det var (och är) en kanonidé, tycker jag. fast jag värjer mig litet mot när de skriver att det är roligast att spela mad gamla träklubbor eftersom det kan gå flisor ur dem och slå gnistor när bottenplattan kommer i kontakt med asfalten...


Kopplingen till det här spelet är ganska tydlig, tycker jag, och det känna befriande att golf kan spelas på ett enkelt och opretentiöst sätt. Fast det är klart. det är just inga pengar i sådana aktiviteter så de går väl fetbort i vårt samhälle? Annars så kunde ju SGF plocka upp idén...


Litet googlande ger vid handen att sporten alltjämt lever. Världen över men, tydligen, inte i Sverige...

SC Retro på Viken 13/11

Följande inbjudan ligger nu ute på golf.se.s diskussionsforum:




Årets tävling läggs upp liknande 2009 års tävling.

10.00 Samling för erläggande av greenfee och materialinspektion.
10.15 -> Start om så tillåtes. 
Ca 12.00 Lättare förplägnad efter 9 hål (något varmt) varefter andra 9 spelas efter omlottning till ledarbollar.

Intresseanmälan i tråden eller via pm för blyga.
Någon vecka före tävling bekräftas anmälan.

Om vädret ställer till det så kan beslut om flytt till annan bana tas några dagar före tävlingen.

Välkomna.


Så här (och så här och så här) kul hade vi det i fjol...

För ett år sedan

För ett år sedan lade jag ut det här inlägget. Det första. 

Par

Par. Som det ska vara. Inget att skriva om? Fast ändå, när man lyckas göra exakt det man tänkt sig så är det - faktiskt - något alldeles extra. Förmodligen är det därför man är bogeyspelare. Blev det som man tänkt sig oftare så vore man väl scratch. Eller tourproffs.

Det tredje hålet på Akademiska GK är en partrea på ca 170 meter med en green omgiven av vatten. Tee är upphöjd. Idag var det cirka en klubbas motvind. Med en järntrea hade jag kunnat nå flaggan om jag tryckt till bollen ordentligt. Å andra sidan så brukar jag missa vänster när jag försöker trycka till bollen ordentligt. Så jag tog min spoon (my precious!), peggade högt och svingade lugnt och - under över alla under! - bollen landade (mjukt) och stannade på green! Bara att rulla fram den till flaggan och knacka i parputten. Piece of cake...

Matchspel

Bättre än matchspel med retroklubbor kan golf inte bli. Jag och Stefan kämpade mot varandra i sexton hål, båda med persimmonklubbor och blad av årsmodell -88. Hur kul som helst. Tyckte jag...

My precious...

Av alla mina klubbor är den här min favorit. Varför? Det kan jag inte riktigt förklara. Det är en PowerBilt Citation från 1970-talet med Dynamic stålskaft. Den var i ett eländigt skick när jag hittade den i en prylbod. Jag ägnade några semesterdagar åt att hjälpligt renovera den. Hösten samma år backade min dåvarade flickvän över den med sin bil... Tillbaka på ruta ett skulle vara en skönmålning. Den såg helt körd ut. Skaftet var knäckt ovanför lindningen och ovansidan (mot tån) var helt nedslipad mot asfalten. Det tog över ett år innan jag orkade ge mig i kast med att försöka rädda vad som var kvar av klubban. Jag fick använde alla knep i boken plus några jag hittade på själv för att få klubbhuvudet att se skapligt ut igen. Skaftet var värre. Jag lämnade klubban till klubbens pro och bad honom fixa det. Naturligtvis trodde jag att han skulle skafta om klubban. Några dagar senare fick jag den tillbaka. Såg hur bra ut som helst. Var det svårt, frågade jag. Nej, svarade han, jag bara bockade tillbaka det. Kan det verkligen hålla? frågade jag. Det märker du, svarade han.


Det håller än.

OK golf

Idag kändes det bättre. Fast objektivt sett gick det sämre. Spelade sju hål och gick tre slag sämre än handicap. Bättre gick det i den meningen att jag svingade bättre och att bollträffen kändes bra. I( bagen hade jag några gamla laminerade Slazenger träklubbor och Wilson Staff Progressives. Vad det nu spelar för roll. Det är inte klubborna som spelar golf...

Dålig golf?

Att golf handlar mest om mer eller mindre misslyckade slag, om att hantera dessa och att ändå ta sig runt banan så helskinnad som möjligt vet vi (väl?) alla, men var går gränserna mellan bra, halvbra och dålig golf? Att Ben Hogan, som själv bara ansåg sig slå en handfull slag per rond som blev så som han ville ha dem, spelade bra golf är en sak, men vi som harvar runt på en betydligt mer bygsam nivå, vad ska vi acceptera?


Jag har den här säsongen mer eller mindre helt tappat min sving och mitt långa spel (som aldrig varit särskilt imponerande) men är fortfarande rätt vass på och runt greenerna. Trots att jag är en medioker 12-handicapare envisas jag dessutom med att göra min tillvaro på golfbanan extra svår genom att alltsomoftast spela med omoderna klubbor. I dag gick jag tre (3) hål efter jobbet på en vattensjuk bana med utrustningen på bilden ovan - ca 25 år gamla wilsonblad, två PowerBilt Citation persimmonklubbor och (för att utjämna oddsen) en Ginty.


Ouppvärmd slog jag en av årets sämsta drives från första tee. Hög (skyad), kort och till höger. Bollen låg i den blöta ruffen. Läge för Gintyn men inte ens den rådde på läget så efter två slag (och hålet är en parfyra) låg jag fortfarande dryga hundra meter från green och dessutom i mask av en liten bergknalle och ett träd. Det enda slag jag hade var att lyfta bollen över bergknallen men i en helt annan riktning än den i vilken greenen låg. Efter tre slag hade jag cirka 40 meter in till flaggan och bollen låg i vattensjuk ruff. Med sandwedgen lyckades jag få in bollen på green - pin high - men cirka fem meter från flaggan. Eftersom det är hemmabanan och jag haft den putten kanske hundra gånger så rullar jag i bollen. Bogey (vilket är vad jag "ska" ha på det hålet).


På hål två slår jag ut med järntrean. Halvträff men bollen ligger helt OK och i fairway. Ett dåligt spoonslag lämnar mig cirka 160 meter kvar men bollen ligger nu i tät och blöt ruff. Gintyn rår inte riktigt på heller detta läge men jag har efter tre slag bara cirka 50 meter in till flaggan. Det är så vattensjukt att jag inte vill slå en sandwedge så jag tar nian och lyfter in bollen till cirka fyra meter förbi flaggan. En nerförsputt (över barr och maskhögar) för par men den lämnar jag några decimeter kort. Tap-in bogey (vilket är vad jag "ska" ha på det hålet).


Det tredje hålet är en kort partrea. Med de klubbor jag har i bagen hade en järnåtta antagligen varit perfekt men den har jag inte i bagen. Det får bli en lös sjua. Pin high. Inga problem att få ett sådant slag att stanna på den blöta greenen. Birdieputten vänder i hålkanten. Tap-in för par (vilket är vad jag "ska" ha på hålet).


Min känsla är att jag överhuvudtaget inte kan spela. Jag kan inte slå ett riktigt slag. Ändå gör jag bogeys på de hål där jag har slag och par på det hål där jag inte har slag. Hade jag gått fler hål hade det sannolikt fortsatt på ungefär samma vis. Förmodligen så hade jag dragit på mig en dubbelbogey förr eller senare men lika sannolikt så hade jag någonstans lyckats sänka en putt (eller chip) för birdie.


Vad är dålig golf? Jag kanske inte är bättre än så här?

Huvudsaken

Glädjande nog så har mitt favoritinlägg på bara ett enda dygn avancerat från total obskyr till att vara det näst mest lästa i retrogolfbloggen. För det är viktigt vad man har på huvudet och en keps är inte samma sak som en baseballmössa (särskilt inte en baseballmössa med reklamtryck, och det må vara Titleist eller Nisses Svets&Bärgning).

Dessbättre så kan man välja. Precis som man kan välja att spela golf med riktiga klubbor så kan man välja att göra det i en golfmässig huvudbonad.

Äntligen roligt igen!

Den här posten består endast av en länk.

Quality Time

Cyklade ut till klubben för att... jag kände för en liten cykeltur. Jag hade surrat en järnsexa (en Mizuno Pro MS-5) på ramen och tänkte att jag skulle ställa mig på rangen ett tag och försöka tala förstånd med klubban. Eller med mig själv, för just nu är jag ett vandrande svinghaveri.


Fast rangen är så tråkig. Så jag köpta några floridabollar i shopen och gick ut på niohålsbanan istället. Vad ska jag säga om det? Med den där klubban kände man i alla fall när man gjorde fel. Och några gånger kändes det nästan som om jag lyckades göra rätt!

Gick några hål för att försöka hitta min sving. Gick sådär... I bagen några Founders Club bladisar, två Graegle persimmonklubbor med grafitskaft och en Bobby Grace bladputter. Blev några par och en birdie.

Custom

Mellan regnskurarna cyklade jag ut till klubben för att äta lunch. Eftersom jag ska spela (eller försöka att spela) golf på lördag så passade jag på att träna litet också. Inga klubbor hade jag med mig men jag gick in i shopen och frågade shopkeepern (Kricken) om jag fick låna en järnsexa. Det fick jag. Den på bilderna. En custombyggd Mizuno TP-9 med grafitskaft. Vilken klubba!