Par

Par. Som det ska vara. Inget att skriva om? Fast ändå, när man lyckas göra exakt det man tänkt sig så är det - faktiskt - något alldeles extra. Förmodligen är det därför man är bogeyspelare. Blev det som man tänkt sig oftare så vore man väl scratch. Eller tourproffs.

Det tredje hålet på Akademiska GK är en partrea på ca 170 meter med en green omgiven av vatten. Tee är upphöjd. Idag var det cirka en klubbas motvind. Med en järntrea hade jag kunnat nå flaggan om jag tryckt till bollen ordentligt. Å andra sidan så brukar jag missa vänster när jag försöker trycka till bollen ordentligt. Så jag tog min spoon (my precious!), peggade högt och svingade lugnt och - under över alla under! - bollen landade (mjukt) och stannade på green! Bara att rulla fram den till flaggan och knacka i parputten. Piece of cake...