Att golf handlar mest om mer eller mindre misslyckade slag, om att hantera dessa och att ändå ta sig runt banan så helskinnad som möjligt vet vi (väl?) alla, men var går gränserna mellan bra, halvbra och dålig golf? Att Ben Hogan, som själv bara ansåg sig slå en handfull slag per rond som blev så som han ville ha dem, spelade bra golf är en sak, men vi som harvar runt på en betydligt mer bygsam nivå, vad ska vi acceptera?
Jag har den här säsongen mer eller mindre helt tappat min sving och mitt långa spel (som aldrig varit särskilt imponerande) men är fortfarande rätt vass på och runt greenerna. Trots att jag är en medioker 12-handicapare envisas jag dessutom med att göra min tillvaro på golfbanan extra svår genom att alltsomoftast spela med omoderna klubbor. I dag gick jag tre (3) hål efter jobbet på en vattensjuk bana med utrustningen på bilden ovan - ca 25 år gamla wilsonblad, två PowerBilt Citation persimmonklubbor och (för att utjämna oddsen) en Ginty.
Ouppvärmd slog jag en av årets sämsta drives från första tee. Hög (skyad), kort och till höger. Bollen låg i den blöta ruffen. Läge för Gintyn men inte ens den rådde på läget så efter två slag (och hålet är en parfyra) låg jag fortfarande dryga hundra meter från green och dessutom i mask av en liten bergknalle och ett träd. Det enda slag jag hade var att lyfta bollen över bergknallen men i en helt annan riktning än den i vilken greenen låg. Efter tre slag hade jag cirka 40 meter in till flaggan och bollen låg i vattensjuk ruff. Med sandwedgen lyckades jag få in bollen på green - pin high - men cirka fem meter från flaggan. Eftersom det är hemmabanan och jag haft den putten kanske hundra gånger så rullar jag i bollen. Bogey (vilket är vad jag "ska" ha på det hålet).
På hål två slår jag ut med järntrean. Halvträff men bollen ligger helt OK och i fairway. Ett dåligt spoonslag lämnar mig cirka 160 meter kvar men bollen ligger nu i tät och blöt ruff. Gintyn rår inte riktigt på heller detta läge men jag har efter tre slag bara cirka 50 meter in till flaggan. Det är så vattensjukt att jag inte vill slå en sandwedge så jag tar nian och lyfter in bollen till cirka fyra meter förbi flaggan. En nerförsputt (över barr och maskhögar) för par men den lämnar jag några decimeter kort. Tap-in bogey (vilket är vad jag "ska" ha på det hålet).
Det tredje hålet är en kort partrea. Med de klubbor jag har i bagen hade en järnåtta antagligen varit perfekt men den har jag inte i bagen. Det får bli en lös sjua. Pin high. Inga problem att få ett sådant slag att stanna på den blöta greenen. Birdieputten vänder i hålkanten. Tap-in för par (vilket är vad jag "ska" ha på hålet).
Min känsla är att jag överhuvudtaget inte kan spela. Jag kan inte slå ett riktigt slag. Ändå gör jag bogeys på de hål där jag har slag och par på det hål där jag inte har slag. Hade jag gått fler hål hade det sannolikt fortsatt på ungefär samma vis. Förmodligen så hade jag dragit på mig en dubbelbogey förr eller senare men lika sannolikt så hade jag någonstans lyckats sänka en putt (eller chip) för birdie.
Vad är dålig golf? Jag kanske inte är bättre än så här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar