Nu börjar det närma sig nedräkning. Samtidigt är det högsäsong. Man kan inte längre bara glida in och utan att ha bokat få en juste matta. Snart öppnar rangerna och Golfpunkten stänger. Men det var inte det jag tänkte skriva om utan en sak som jag känner mig en smula kluven inför.
I kväll var jag klar med ett jobb inne i stan vid sextiden och stannade vid Golfpunkten. En matta på plan två. Om en kvart. Hårda bud men bara att gilla läget. I valet mellan att träna puttning i en kvart, ta en fika eller nosa runt i shopen valde jag det sistnämnda.
På ena kortväggen hänger - och har hängt rätt länge - två retrobagar. Den ena är en vacker sextiotalare i rutig smärting med läderdetaljer som rymmer ett halvset och den andra en enkel sjuttiotalsmodell med reklam för ett försäkringsbolag. Hittills har jag utgått ifrån att de är dithängda som dekoration men idag tog jag ned den rutiga bagen för att titta närmare på den. Den föreföll vara i rätt gott skick men det var inte det som fångade min uppmärksamhet utan den prislapp som satt på insidan. 2.500:-.
Visst är det kul att fler än jag uppskattar retrogrejor. Känns litet som om man är i framkanten på en trend. Samtidigt är det en smula nedslående att folk genast ska försöka slå mynt av den. Kom igen! Tvåochetthalvttusen kronor? Mellan en femtiolapp och en hundring i en prylbod hade varit kul. Några hundringar i en golfshop hade varit helt OK. Men tvåochetthalvttusen?
Förhoppningsvis kommer den att hänga där länge. Den är fin att titta på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar