Masters

Snart (om exakt en vecka) är det dags igen. Dags för den turnering som enligt det moderna sättet att se på saken  är årets första major. Masters. US Masters. Eller, som den egentligen heter, The Masters Tournament. Fast från början (1934) hette den Augusta National Invitation. Mastersnamnet kom till först 1939.


Här i Sverige kallas vår tourtävling Masters. Det tycker jag är bara löjligt. Just därför passar det alldeles utmärkt att "Masters" i fortsättningen ska spelas på Bro Hof Castle Stadium Course (och nu blev jag trött).


Trötthet och Masters är, för mig och några av mina vänner, intimt förknippade begrepp. Det var nämligen så, för ungefär tio år sedan, att vi varje vår tog en långhelg (fre-lör) och åkte ner till Gotland den helg Masters spelades. På den tiden sändes tävlingen i SVT med Ulfbåge som kommentator.


På den tiden anlände morgonfärjan Visby vid pass kl 05.30 och efter frukost hos min mamma (som bor ungefär en bra drive från hamnterminalen) åkte vi ut till någon av öns banor (vanligen När) där vi spelade två ronder (och någon gång en niohålare foursome eller annat bara på skoj) varefter det badades bastu med lokalbefolkningen (som hade bastukväll på fredagar). Vi åkte alla i min (ganska stora) bil och reglerna föreskrev att den som hade sämst bruttoscore på förmiddagen var chaufför på kvällen.

Sedan var det hemfärd (till mina föräldrars sommarställe) där jag och min svåger brassade käk åt gänget, det dracks en del pilsner och annat och sedan, var tanken, skulle vi följa sändningen från Masters på den gamla svartvita fjortontummaren. Problemet var att vi hade börjat dagen tidigt, spelat snabbt, ätit och druckit ännu snabbare och att sändningen (om jag minns rätt) började först någon gång efter nio på kvällen. Så länge var det aldrig någon som lyckades hålla sig vaken (även om Vincent en gång påstod att han gjort det men enligt alla andra så hade han suttit och sovit i soffan när vi stängde och släckte).


På lördagen var det tidig revelj och sedan ungefär samma program fast på Gumbalde (och där blev det ofta middag också) och när vi kom hem var det likadant. Ingen höll ut tills golfen började på TV. I teorin hade vi kunnat se upplösningen på nattfärjan till fastlandet på söndagen men av någon anledning brukade det alltid vara någon annan kanal som visades på båten.


Himla kul hade vi och så här års brukar jag fundera på om man inte skulle försöka återsamla gänget. I år hade det ju varit läge då ju SVT åter ska sända Masters. Men jag börjar antagligen bli gammal för nu ser jag verkligen fram emot att kunna följa sändningarna. Gotland och det egna spelet får vänta. Fast kanske nästa år?