Året som gått - en tillbakablick, III

Yngsta dottern och henns pojkvän skulle vara husvakter uppe i delsbotrakten och jag skjutsade dem dit och passade på återvägen på att spela Söderhamns GK. Det var en trevlig bana. Jag var fem ner efter tio hål men lyckades ändå dela matchen (efter att ha varit dormy ett...). Det var också trevligt. 

Mot slutet av sommaren anmälde jag mig till KM. Stora KM. Egentligen var det ett misstag, eller berodde i vart fall på att jag inte blev klok på hur man via Min Golf skulle bära sig åt för att anmäla sig till KM H45. Klubben hade nämligen bestämt att köra stora KM och KM åldersklasser parallellt så att man på lördag förmiddag spelade rond 1 i såväl KM som KM åldersklasser, på lördagt eftermiddag spelade sond 2 i stora KM och på söndagen spelade rond 2 i åldersklasser och rond 3 i åldersKM. När jag kom till start visade det sig att jag spelade stora KM men inte KM H45 (och detta trots att jag spelade båda de ronder som utgjorde KMH45.

Rena snurren! Och riktigt kalkon var att samköret innebar att rond 1 och rond 3 i KM gick från gul tee. varför herrar 45 (mfl) överhuvudtagtet ska spela KM om de (1) inte orkar spela två ronder på en dag och (2) inte klarar av att spela från vit tee begriper jag inte och ska det vara på det viset så kan man, enligt min mening, lika gärna slopa åldersKM. På det stora hela kändes det alltså helt OK att spela riktiga KM, även om det mest blev en kamp för att undvika jumboplatsen.

Med facit i hand kan jag konstatera att min oförmåga att knappa rätt på datorn, strängt taget, var vad som räddade mig. Den enda anständiga score jag fick ihop under tävlingen var nämligen eftermiddagsronden - från backtee - på lördagen. Egentligen inte så konstigt då Roslagens 18-hålare är rätt överkomlig från vitt och då jag spelar minst en klass bättre (eller mindre uselt) efter lunch än vad jag gör om man tvingar mig att slå ut tidigt. I bagen hade jag MP68:orna och moderna metalwoods och gissa om jag längtade efter mina persimmonklubbor! Det blev den sista gången (2010) jag spelade med annat än riktiga träklubbor! Mizunobladen, däremot, fick stanna i bagen.


Efter KM-debaclet blev det alltså retrogolf för hela slanten och mest matchspel. Jag spelade en hel räcka matcher mot såväl kamrater med moderna klubbor i bagen som mot andra retrogolfare. Efter ett tag slutade jag att fundera över vad  min motspelare hade för utrustning och i efterhand kan jag konstatera att det heller inte hade någon betydelse för utgången av matcherna.

En höjdare var den köpenhamnare jag spelade med Per och Stefan på Johannesberg och som slutade med att Stefan fick bjuda mig och Per på kaffe med äppelkaka. Egentligen var det en smula orättvist eftersom Stefan plockade upp sin boll efter att ha slagit ut sitt andraslag i ett vattenhinder för Per vann hålet på, om jag minns rätt, nio slag medan jag själv hålade ut för tio. Hade Stefan droppat och hackat vidare så hade han förmodligen klarat sämst en sjua och då hade köpenhamnaren slutat helt oavgjord. Fast en jäkla god äppelkaka var det!

 I början av oktober var det, traditionsenligt, dags för Mackans tävling - Sillygolfen - på Kinds GK. I år samlade den inofficiella retroklassen ett överaskande stort startfält och dagen efter spelade jag, Rolf och Mackan en ganska dimmig rond.

Även eftersäsongen bjöd på några glimrande golfhelger, bland annat en heldag på Mälarö. En helg med renodlad retrogolf i Skåne - Viken och Ljunghusen - trodde jag skulle komma att utgöra slutpunkten efter en lång säsong men det blev en  bonusrond på Gotland innan det var dags att rikta in sig på vintergolf och inomhusträning.

Tja, det var väl i stora drag vad som hände (utom allt som jag glömt). Ja, just ja, jag drog igång en blogg också...