Däremot så tycker jag att det är roligt att i lugn och ro studera en banguide för att bättre lära känna en bana. Så här års händer det inte sällan att jag letar upp en guide från nåpgon bana jag spelade i somras och som jag tänker besöka igen när nästa säsong börjat. För så är det. man måste känna en bana för att kunna spela den. Det finns inga genvägar. Vare sig en aldrig så noggrann och exakt banguide eller hjälpmedel som avståndsmätare eller GPS-apparater kan ersätta lokalkännedom.
Det är därför det är så svårt att, som besökare, klå en hemmaspelare och det är därför det på varje klubb finns ett antal spelare som kan gå hemmabanan på eller under par men som sällan eller aldrig skjuter bättre än åttio slag på någon annan bana. Inte ens om de har banguide och avståndsmätare.
En banguide kan också, precis som en bok eller en bild, förflytta en genom tid och rum. Med en gammal banguide kan man återuppleva en runda man spelade för flera år sedan eller återbesöka en bana som inte längre finns eller som byggts om. Den lilla banguiden till höger i bild är en av mina favoriter. Det är den tredje (och sista) likadana jag köpte (sedan dess föregångare förkommit respektive förolyckats) på Visby GK. Den visar de 27 hålen sådana de såg ut i pricip sedan man byggde ut 18 till 27 hål och fram till det att man lade ner en sanslös massa pengar på att bygga om en av landets bästa banor och flera av landets bästa golfhål.
Om man nu ska ha banguider så borde de se ut som min gamla gude från Kronholmen. Den är gjord för att hålla i flera säsonger. Tryckt på styv kartong och spiralbunden. Formatet är sådant att den lätt glider ner i bakfickan och skisserna är små under av klarhet och med mycket sparsam avståndsinformation.
Fast det är klart. Nuförtiden så är en av banguidens främsta fuktioner att vara bärare av reklam och då fungerar det ju inte med annat än slit och släng. Nå, i kväll kan jag i alla fall gå en runda på Kronholmen så som jag minns den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar