Året som gått - en tillbakablick, I

Tillbakablickande är ju själva grundbulten i det här med retro så dagens inlägg blir en tillbakablick på mitt golfår 2010.

Innan säsongen riktigt hade börjat så renoverade jag min favoritspoon som hade råkat ut för en smärre trafikolycka hösten 2008. Jag fick lov att göra en mycket ingripande operation och lämnade sedan klubban till vår pro som såg till att skaftet blev rakt igen. Jag hade trott att han skulle skafta om klubban men han böjde helt enkelt tillbaka det. Spontant så sa han att "förr hade jag nog inte vågat det". Riktigt vad han menade med det ville jag inte fråga men jag frågade om det verkligen skulle hålla. Det var en korkad fråga som fick det svar den förtjänade, nämligen: "Det märker du."

Nå, såväl min som prons operationer lyckades och det uträtade skaftet känns helt OK och har hållit hittills så säsongen började positivt. Just den här spoonen, en Powerbilt Citation, köpte jag för ett antal år sedan i prylboden i Burs (på östra Gotland) efter att rätt länge ha letat efter just en sådan klubba som komplement till min driver av samma märke. I år har de klubborna ofta fått göra sällskap i min bag!


Innan säsongen riktigt börjat lurade jag med grabben och två goa gubbar - Per och Stefan - till Jönåker där vi nästan frös r*varna av oss en underbar aprildag. Vi spelade förmodligen någonting oerhört prestigefyllt och säkert var det väldigt spännande men jag minns bara att det var kul.

Snön smälte bort förvånansvärt snabbt och vid klubben städdag i slutet av april var det vår precis som vanligt och banan kunde, även det som vanligt, öppna i månadsskiftet april/maj. Av olika skäl - mycket arbete och en muskelinflammation i ryggen - blev det ovanligt sparsamt med golf för min del under den första delen av säsongen. Det var trist men gjädjande var att klubben fått en ny greenkeeper - tillika medlem och skicklig golfare - som på mycket kort tid uträttade smärre underverk på banan och varje gång jag var ute hade något blivit bättre!

Jag spelade under början av säsongen ungefär lika ofta med moderna klubbor som med retroklubbor men när det äntligen blev semester och en vända över till Gotland var det bara gamla powerbiltklubbor (den återupplivade spoonen, drivern och ett set Citation smidda blad) som fick följa med. 

På ön blev det ett antal rundor på Ljugarn, När och Kronholmen och, givetvis, två nändor till prylboden i Burs där jag hittade ett halvdussin träklubbor och en ny favoritputter (en PING Zing 2), allt för, sammanlagt, sexhundrafemtiofem kronor.

Två av träklubborna - en spoon och en träfemma i laminerat trä och av märket Tommy Armour - var i mer eller mindre nyskick och plötsligt så hade jag en träfemma i bagen trots att jag inte packat med någon inför resan. Det visade sig vara lyckosamt för med just den klubban slog jag årets bästa slag. Det var på andra hålet på När där jag klackat ut mitt utslag kort i vänsterruffen och hade cirka 160 meter kvar till flaggan som, i förhållande till varifrån jag skulle slå, var "omöjlig". Först tänkte jag lägga fram bollen med ett kort järn, chippa in och putta för par men samtidigt såg jag hur en skuren träfemma skulle kunna få bollen över och runt de tallar som var mellan mig och flaggan, carra bollen över den bunker som var i (den) spellinjen och, om allt fungerade, få bollen att stanna nära flaggan eller i vart fall innan den rann ned i nästa bunker som var i spellinjen. Jag är glad att jag inte spelade förståndigt den gången för slaget blev precis som jag sett det och som en bonus så rullade jag (med zingen) i birdieputten!

Plötsligt blev mitt spelsällskap - för mig okända golfare med moderna klubbor - oerhört intresserade av vad jag hade i bagen och jag hade förmodligen kunnat sälja prylbodsfyndet där och då för mer än vad jag betalat för allt jag hade köpt där... Istället kom jag att några veckor senare ge bort Tommy Armour-klubborna (och då kändes det ju alldeles extra bra att veta att det verkligen var bra grejor).

Nå, nu var muskelinflammationen ett dystert minne blott och jag kände att jag svingade bättre med järnklubbor med stålskaft än de lättare grafitskaft som satt i klubborna i min moderna bag. När jag tittade in i proshopen  på hemmaklubben hände ett set Mizuno MP68:or med alldeles rätt skaft (Dynamic Gold R300) på väggen med en röd lapp och när jag tog ner en av klubborna för att titta närmare på den så stack pron en demoklubba och en rangepollett i handen på mig och en kvart senare hade ett antal surt förvärvade tusenlappar och klubborna bytt ägare.

Fortsättning följer...