Jacobs är en företrädare för vad som kanske kan kallas för den brittiska skolan. I likhet med den store Henry Cotton betonar han armarnas och händernas roll i svingen, detta i, åtminstone skenbar, motsats till Hogans betoning av de stora muskelgrupperna. Nu är det naturligtvis så, att Hogan hade extremt snabba armar och händer. Det var därför han under de inledande decennierna av sin karriär oavbrutet kämpade mot en okontrollerbar hook. Många av de saker Hogan ansåg vara fundamentala - ett relativt svagt grepp, passiva händer och att låta de stora muskelgrupperna i kroppen generera kraften i svingen - var, helt enkelt, ett sätt att svinga som gjorde att han kunde slå rakt. Problemet, vilket bla Jacobs insåg, är att de flesta golfare (och nästan alla amatörer) har för dåligt fart på armar och händer och om de dessutom läser Hogans bok och försöker tillämpa hans recept så blir det inte mycket till sving.
I själva verket råder det ingen motsättning mellan vad Jacobs predikar och Hogans sving. Illustrationen ovan - en av de viktigaste i boken - kunde lika gärna ha varit gjord med Hogan som med Jacobs som modell. Den, liksom övriga illustrationer i boken, är gjord av Anthony Ravielli som även gjort (de odödliga) teckningarna i "Five Lessons". Skrivandet har Ken Bowden stått för.
Innehåller ens golfbibliotek endast en bok om svingen bör denna vara Hogans "Five Lessons" men om man har plats för en volym till så är man inte helt fel ute om den boken är "Practical Golf".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar