Ett av mina favoritblad är Founders Club 200-series. Jag är sedan flera år tillbaka lycklig ägare till ett set (PW-2) och i somras fick jag möjlighet att köpa ett till set. Det setet är "refinished" (förmodligen någonstans i staterna) i en matt svart finsh. Ser väldigt läckert ut. Dessvärre har den som fixade till klubborna samtidigt justerat loften till "moderna" loft vilket innebär att alla klubborna i setet nu har en påtaglig offset (ouch!) och negativ bounce (yuck!). Hoppas att finishen inte är för spröd. I så fall ska jag se till att få klubborna tillbakabockade och dessutom omskaftade. Kan bli ett rätt skönt set att ha i bagen.
I det förra inlägget visade jag A Raviellis klassiska teckning av hur valkarna i Hogens vänsterhand såg ut. På bilden här intill syns ett annat par händer, nämligen Henry Cottons. Få - om någon - har betonat händernas roll i svingen starkare än vad Cotton gjorde. Han lär ha kunnat slå enhandsslag med träfyran (såväl med vänsterns som med högern) bättre än vad de flesta kunde slå med båda händerna på greppet.
Cotton talade (eller skrev) ofta om "trained hands" och uppfann flera metoder att träna just händerna. Mest kända är förmodligen de i vilka ett bildäck (ett uttjånt däck som var gratis funkade lika bra som en dyr "impact bag" på den tid då man kunde lägga ned en klubba på marken istället för en flourescerande siktpinne i kolfiber...) användes som träningsredskap. Jag har själv ett gammalt däck liggande i min vanskötta trädgård och på vårarna brukar jag leta rätt på en gammal klubba och gå ut och banka på det (tills grannarna börjar klaga).
De senaste två säsongerna har jag spelat utan handske på vänsterhanden. Precis som Hogan gjorde. Fast det var inte för att efterlikna Hogan som jag slutade med handske utan helt enkelt för att jag upptäckte att jag inte behövde den. Dessutom så tog jag alltid av handsken när jag skulle slå en chip (eller putta).
Spelar man utan handske så slipper man hål i handsken. Istället får man valkar i handen. Hogans valkar satt som på bilden här intill (som är ur hans "Five Lessons"). Inga valkar på pekfingret eller tummen. Knepet är att INTE hålla klubban med de två (starkaste) fingarna.
Spelade utan handske i dag också. Den 27 december. På Roslagens GK. Rätt coolt.
Nämligen den här.
"I’d love to see these guys out there with persimmon woods and balata balls."
En kommentar till den post länken går till förtjänar att återges:
"DL said:
"I have assembled 3 sets of clubs. Modern Era, Persimmon era and Hickory era. Playing each of the types of clubs requires a little different approach. All three types of golf are fun to play, however I have found myself spending a little more time playing gear from the Persimmon and Hickory era. IMO Hickory and Persimmon are a little more balanced in the skill sets they require.
There is room for all three types of golf, but I agree with the general sentiment that the modern game is inherently a little less interesting to watch."
I think this is the proper approach. There is something inherently wrong about playing modern titanium and graphite gear on a course that was designed in the 30's or 40's. You aren't going to be meeting the challenges the architect intended for you. If you're on a classic track, why no use classic gear?
If you're on a newer track, designed or redesigned since the advent on modern gear/balls, then go ahead and play the grapefruit clubheads. That's what the course was designed for.
I too have a modern and classic set and spend 80% of my rounds with persimmon and blades."
Det är allt jag lägger ut på bloggen i dag. En liten länk till Anders fina blogg där han postat en betraktelse om sitt förhållande till retrogolf.
Fast å andra sidan... varför knussla? Anders har ju spelat retrogolf innan det ens var retro...
I vad som (förmodligen) var säsongens sista tävlingsstart för min del kom jag i dag... sist. Alla som spelade med moderna klubbor kom före mig. Den enda trösten är att det knappast var utrustningen som inte höll måttet. För övrigt var det hur trevligt (och kul) som helst. Jag slog för många bra slag, helt enkelt. Alldeles för många.
Så här ser PGA Tor ShotLinks sammanställning över hur långt tourspelarna slår (och slagit sedan 1980) ut. Det är en väldigt dramatisk "utveckling". 1980 (när alla spelade persimmon) var 235 meter en skaplig drive på den nivån men idag är det ingen som slår så kort.
Så här års, när även golfare som vanligtvis drar eller skjuter sin utrustning på vagn, bär grejorna kommer en del fina gamla bärbagar fram. Den här godingen - en blank och fin vinylbag i klassisk modell - såg jag på hemmaklubbens parkering vid lunchtid i går. Så ska en bag se ut! Hoppas att ägaren använder den ofta.
