Efter två veckor i sjuksängen kändes det helt OK att tillbringa en kväll (även om det bara blev en niohålare) på golfbanan i sällskap med en annan retrofil. Att tillbringa en dryg timme i angenämt golfsällskap och inte höra annat än det underbara ljudet av bollar som träffar persimmon eller smitt stål plus en del (retro-)golfsnack är ungefär så bra som det kan vara. Så bra, faktiskt, att Pelle och jag förlängde snacket sittande i varsin stol utanför Hagbys "klubbhus" medan jag boffade på en havanna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar