 |
| Harry Vardon |
Många
är vi som fått en eller annan score förstörd av vår pro, LeMo. I
normalfallet rör det sig om medlemmar som tagit en lektion och sedan
blir totalt förvirrade när de sedan försöker att svinga korrekt istället
för som de alltid gjort. I går sabbade han min score! Han gjorde det
dessutom på ett synnerligen subtilt sätt. Låt mig berätta.
När
jag, som jag har för vana, efter att ha hälsat på tjejen i repan
(Gunilla) och släntrat in i shopen för att morsa på pron så nämnde Leif
för mig att han hittat några gamla foton av bra svingar och att spelarna
så gott som på varje bild hade en pipa i munnen. Eftersom jag själv
gillar att ibland njuta av en god pipa så vet jag att det inte är helt
lätt att hantera en sådan. Det är, på det stora hela, en lika stor konst
som att hantera en golfklubba på rätt sätt. Att klara av båda sakerna
samtidigt kräver sin man.
Även
om man är en van piprökare så blir ju situationen en annan om man har
den tända pipan i munnen när man ska slå en besvärlig drive. Man vill
ju, till exempel, inte få rök i ögonen och om man inte har sin andning
under kontroll och skulle råka dra i sig en massa rök mitt i baksvingen
skulle nog resultatet bli en hostattack snarare än ett lyckat slag. I
värsta fall kanske man skulle råka bita av pipan. Eller tappa den.
Jag
spelade bra (med mina mått mätt) i åtta hål men vid det nionde utslaget
fick jag för mig att jag skulle pröva så jag tog fram, stoppade och
tände min pipa. Med den i munnen slog jag dagens dittills enda
katastrofala utslag. Utan pipan slog jag en lång, välplacerad draw med
samma klubba. Efter ett järnslag utan pipa i munnen skulle jag chippa in
bollen mot flaggan. Det, tänkte jag, borde jag i alla fall klara av med
pipan i munnen. I helsike heller! En duff flyttade bollen cirka en
halvmeter närmare foregreen.
 |
| Old Tom |
Nå,
antingen är jag inte en tillräckligt bra piprökare eller inte en
tillräckligt bra golfspelare för att klara det som Vardon och grabbarna
gjorde rutinmässigt. Däremot skulle jag utan vidare klara av det som Old
Tom Morris demonstrerar på bilden här intill, att puffa på en pipa
utanför klubbhuset. Dock tror jag fortfarande att det är en bra
träningsgimmick. Ungefär som det där gamla knepet att försöka slå fulla
slag med ett potatischips (eller ett mariekex) mellan tänderna och att
klara av detta utan att vare sig bita av eller tappa chipset. Vad nu det ska vara bra för...
Det här med materialutveckling är inget nytt inom golfen. Redan på hickorytiden uppfanns och utvecklades det friskt. Ett exempel är den här puttern. Den uppfanns 1902 av en man som hette Knight och 1903 fick han patent på den. Finessen var att den var mittskaftad. Alla andra dittills kända putters (och klubbor) var hälskaftade. Detta sammanföll tidsmässigt med att den då ledande amerikanske amatörspelaren, Walter Travis, fått problem med sin puttning. Knights putter löste dessa problem och allt var därmed gott och väl. Med sin Schenectady-putter vann Travis 1903 sitt tredje amerikanska amatörmästerskap. Året därpå vann hann British Amateur på Royal S:t Georges. Då fick herrarna i R&A upp ögonen för den epokgörande klubban och detta ledde till att den småningom (1910) förbjöds. Förbudet var i kraft i över fyrtio år.
Leif lånade välvilligt ut sin klubba. Nu är varken mallets eller mittskaftade putters riktigt min melodi men nog fungerade klubban. Något okänslig upplevde jag den men den rullade bollen dit man siktade. Nästa säsong kanske jag ska utmana LeMo på en puttningsmatch. Min Calamity Jane mot hans Schenectady. Må den bästa puttern vinna!
Med stigande oro har jag sett Mizuno pumpa ut det ena spelförbättrande järnet efter det andra, men nu kan jag andas lugnt igen. De nya MP 4:orna ser ut att vara ett steg i rätt riktning. Vass framkant och närmat negativ bounce. Som det var på bladklubbor när det begav sig. Tack, Mizuno och Luke Donald!
Ibland blir man båda glad och ledsen på en och samma gång. Det blev jag igår när jag stötte på den här bagen, parkerad utanför klubbhuset på Sveriges bästa golfklubb. Glad över att någon ännu spelar med riktiga träklubbor (i kombination med formliga wokpannor till järn...) och ledsen över att klubborna var så vanskötta. Hoppas att ägaren ser till att de blir renoverade till nästa säsong.
