När metalwoodsen kom var de inte överlägsna de massiva träklubborna i prestanda utan det var först när man utnyttjade de möjligheter som ett ihåligt metallskal erbjöd att göra klubbhuvudet större som det började hända saker och riktig fart tog det först när man började använda titan istället för stål. Varför R&A och USGA lät detta hända kommer jag nog aldrig att begripa men på ganska kort tid kom klubbhuvuden med en volym som var mellan tre och fyra gånger så stor som en traditionell drivers att accepteras som just "traditionell utformning". Av någon anledning satte men så ner foten vid volymen 460 kubikcentimeter och begränsade restitiutionskoefficienten och skaftens längd men det var, så att säga, när skadan redan var skedd.
Att sträva efter att förbättra saker ligger i den mänskliga naturen. Inom ramen för den traditionella utformning som bestod i stålskaft och huvud av massivt trä visste man redan 1930 hur en bra driver (eller fairwayklubba) skulle se ut. I samband med det andra världskriget accelererades utvecklingen på många områden och efter kriget kunde man göra bättre stålskaft, hade fått fram betydligt bättre material att göra inserts av och även bättre lim. Cirka 1950 var den traditionellt utformade träklubban i stort sett perfekt och de förbättringar som gjordes under de följande decennierna hade, som mest, marginell betydelse.
Naturligtvis kom de olika tillverkarna med nya modeller men dessa avvek oftast bara kosmetiskt från tidigare modeller. Funktion och prestanda var, på det stora hela, desamma. Spelet förändrades inte.
Ben Hogan lär ha sagt att man inte bedömer vad som är en bra drive utifrån hur långt bollen går utan utifrån hur bollens läge är i förhållande till nästa slag man ska slå. Visst fanns det de som slog bollen riktigt långt även på den tiden men framförallt handlade spelet, på alla nivåer, om precision, känsla och finess snarare än om maximal längd.
Plötsligt började allt handla om längd. Längd är, till skillnad från känsla eller finess, märbart. Det lämpar sig därför väl för skenbart objektiva försäljningsargument. Om man testar en klubba eller en boll under laboratoriemässiga förhållanden så kan man, objektivt, få fram mätvärden som säger att den går x meter längre än en annan klubba (eller boll). Längd sålde. Och säljer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar