Att få bollen i hål är vad golf handlar om och hur mycket man än kan fördjupa sig i svingens mysterier eller hur imponerande många golfares långa spel kan te sig så slutar varje hål på greenen och en putt, oavsett dess längd, räknas lika mycket som en 300-meters drive. Så länge Ben Hogan var en av de bästa på att få bollen i hål var han världens bäste. När den förmågan svek honom, som den så ofta, med tiden, gör även för de allra bästa så hjälpte det inte att han fortfarande var den bäste ballstrikern.
När Jack Nicklaus, vid 58 års ålder och med en utsliten höft, 1998 haltade runt Augusta National och slutade som sexa (efter att ha skjutit en 68:a på söndagen) var det en magisk puttning som placerade honom före (bland andra) fjolårsvinnaren Tiger Woods.
I går talades det mycket om att Tiger Woods, som var nära att vinna för första gången på över ett år, inte är stabil med sin nya sving ännu. Må så vara, men det som är mer betänkligt är hur medioker han var på greenerna. När han var oövervinnelig så satte han nästan allt och definitivt allt han var tvungen att sätta. Ungefär som McDowell gjorde i går.
Det är svårt att bygga om en sving, men det går och har - med framgång - gjorts förr. Hur man får en sval putter att bli het igen är det ingen som riktigt vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar