Nu när det är för mörkt att spela på kvällarna så kan man med fördel ägna sig åt att läsa om spelet. Själv brukar jag ofta ta någon av Harvey Penick´s böcker ur hyllan och läsa ett kapitel eller två. Till dessa böckers förtjänster hör att kapitlen är korta, ofta inte längre än en sida (om ens det). Att Penick i allt väsentligt levde och verkade under tiden innan teknikutvecklingen tilläts helt förvandla spelet gör dessutom läsningen relevant för en retrogolfare.
Om det här med avstånd säger han: "We used to judge the yardage by eye and feel." Precis som det borde vara, med andra ord. Han avslöjar också att det var Dean Beman som började med att låta sin caddie stega upp olika avstånd och att bland andra Jack Nicklaus hängde på. Hur det sedan gått känner vi till.
Ben Hogan hade, enligt Penick, ett närmast ofelbart ögonmått och han återberättar hur Hogan på ett utslag tittade på scorekortet som angav att hålet mätte 152 yards. "Det är fel", sa Hogan, "det är 148 yards till mitten av greenen." Efteråt mätte man upp hålet och Hogan hade, naturligtvis, rätt.
Själv spelade jag i början av säsongen en bästbolltävling. Min partner hade en sådan där lasermätare som han stod och fipplade med. På ett korthål sade jag åt honom: "Vad håller du på med? Det ser du väl att det är 94,5 meter till flaggan?" varpå jag slog en pitching wedge pin high. "Det kan nog stämma" sa min partner "för mätaren står och slår mellan 94 och 95 meter..." Fast i ärlighetens namn så chansade jag och mitt slag nog mest tur. Jag är ingen Ben Hogan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar