Att skynda långsamt

Att jag tycker att materialutvecklingen inom golfen gått överstyr - alldeles för fort, alldeles för långt och utan egentlig kontroll av dem som borde ha utövat sådan - är väl känt. Det är inte så himla bråttom med golfklubbor. En bra klubba borde man kunna använda till den spricker eller annars är ohjälpligt utsliten.

Ibland går det dock alldeles för långsamt. Som med Aris klubbor... Men nu är målet i sikte. Det svåraste var att få dem hyfsat rena. Vad PING använde för lack vet jag inte men den var ett litet helsike att få bort utan att skada trädet och på några ställen har den svarta färgen ätit sig in i träet (så där har jag fått kompromissa). Bottenplattorna var ett kapitel för sig och även här fick jag kompromissa mellan tillräckligt hårda metoder för att få dem rena utan att ta bort de som fanns kvar av märkningar. 

Nu har i alla fall projektet avancerat såpass att jag blandat till och applicerat ett lager lackbets. Nu återstår sickling av slagytorna (och kanske fyller jag, för skojs skull, i skårorna med vit färg), korrigering och lackning.

Det kommer nog att bli bra...