Retrogolf: En fin klubba

måndag 17 september 2012

En fin klubba

Den här vackra hogandrivern hade Nicke i sin bag när vi spelade i går. Gissningsvis en åttiotalare med ett tidigt Aldila grafitskaft och ett, dessvärre uttorkat, Victory grepp. Huvudet har den för Hogan typiska bottenplattan men är inte Speed Slot-designen utan en mer traditionell modell. En fin klubba!

Pluspoäng för bakvikten i mässing (á la PowerBilt Citation) men minus för grafitskaftet. Själv är jag tveksam till grafitskaft i persimmonklubbor. Inte främst av estetiska skäl utan för att jag (hittills) aldrig slagit med en sådan klubba där jag upplevt att grafitskaftet är en fördel jämfört med ett vanligt stålskaft. Fast det är klart, kan man slå så kanske det kan ge någon meter extra?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Hall of Fame

Mike Austin - för att han slagit den längsta uppmätta driven någonsin i tävlingssammanhang. Med en persimmonklubba. Driven var 515 yards och slogs 1974 (då Austin själv var 64 år gammal).

Bernhard Langer - för att han är den spelare som senast vann en major med en persimmondriver i bagen. Tävlingen var 1993 års US Masters och klubban en Woods Brothers Texan.

Johnny Miller - för att han vann 1973 års US Open med en bag full med klubbor från 1940-talet. MacGregor trä- och järnklubbor, en Wilson Staff sandwedge och en Bullseye putter.

Francis Quimet - för att han vann US Open 1913 med en bag innehållande sju klubbor.

"The advances in technology have greatly reduced the advantage of the physically superior. And those with more talent too. Everyone hits it long enough now. Working the ball is a lost art. Jack [Nicklaus] hit it farther than just about everyone. That was an advantage for him. Now the longest of hitters don't get that big a benefit. Three hundred yards when everyone else is at 260 is useful. Hitting it 320 when the rest are at 290 is not nearly as much so because both players are still hitting a short iron in."

Deane Beman