En bättre driver

Med traditionella persimmonklubbor är skillnaden mellan drivern och de övriga träklubborna inte lika dramatisk (absurd) som skillnaden är mellan en 460-kubiks titandriver och en modern metalwood. Tvärtom är det ganska subtila skillnader mellan drivern och brassien, mellan brassien och spoonen, mellan spoonen och lillspoonen osv. Dagens drivers är tänkta uteslutande för att slå maximalt långa slag från tee, dvs med bollen på en peg. En persimmondriver fungerar (om man kan hantera den) även för slag från bra fairwaylägen eller när bollen sitter upp i semiruffen. En blåsig dag och om fairways är torra och hårda kan driverslag från sådana lägen vara mycket effektiva.

Dagens drivers går långt, inget snack om den saken. De är också (löjligt) lätta att slå med. Vilken hackare som helst får höjd och längd från tee. Riktningen kan det dock vara litet si och så med vilket bland annat visar sig i det bolletande som verkar vara många söndagsgolfares huvudsakliga sysselsättning. Ändå vill de inte avstå från sina drivers. Och eftersom en modern spoon faktiskt kan vara svårare att få iväg bollen med, åtminstone om man vant sig vid och blivit beroende av att ha en träffyta som en bildörr, så kan jag förstå dem. Med tradtionella klubbor är det annorlunda. En persimmondriver kräver att man träffar bollen rent, annars blir det inte mycket till slag. Det gör det svårare att komma av tee men den sämre spelaren slår å andra sidan inte bollen lika långt ut i ruffen. Men framförallt är skillnaden mellan drivern och trätvåan inte alls dramatisk. Inte heller mellan drivern och trätrean.

Så för den som spelar med traditionella klubbor är det inte lika självklart att drivern ska vara med i bagen. Tvärtom. Drivern är underbar när man kommer överens med den men andra dagar ställer den till det mer än vad den hjälper. Spoonen är betydligt mer användarvänlig och går nästan lika långt. De dagar man inte är vän med sin driver brukar spoonen gå längre. I medvind går spoonen ofta lika långt som eller längre än drivern. Spoonen är också lättare att handskas med när bollen ligger på marken.

I Harvey Penick´s Little Green Golf Book (uppföljaren till hans lilla röda) berättas historien hur han sade åt en av sina elever att slå ut med trätvåan istället för med drivern. Eleven tyckte inte att det var särskilt coolt att slå ut med något annat än just drivern, för han var besatt av att slå långt. Harvey löste problemet genom att sätta en tejpbit över tvåan på klubbans sula och med en tuschpenna skriva dit en etta istället...

Själv funderar jag allvarligt på att spela med en driver med siffran tre på sulan resten av säsongen. Klubban på bilden ovan, en Mizuno TP-5, känns väldigt rätt just nu.