Den första sandwedgen, den som Gene Sarazen uppfann i början av 1930-talet och som han använde i 1932 års The Open, var ett specialvapen gjort för att fylla ett enda syfte; att få upp bollen ur bunkern varje gång. Den var tung, hade rejäl bounce och en bred sula. Innan benämningen sandwedge blev allmänt vedertagen kallades den typen av klubba även för Sand Iron eller Blaster. Ofta hade avancerade spelare en wedge (med mer eller mindre nollbounce) och en Blaster i sin bag.
Med tiden kom Blastern och wedgen att så att säga smälta ihop så att man hade en istället för två klubbor med samma loft och den typen av klubba kallades alltså för dual duty-wedge. Det var (och är) en suverän klubba för skickliga golfare men den är inte optimal för bunkerslag. Därför säljs fortfarande riktiga bunkerklubbor med bred sula men dessa anses vara avsedda för nybörjare eller mindre kompetenta golfare. Fast man väljer ju själv. Vill man ha ett riktigt bunkerjärn så är det väl bara att skaffa ett sådant och vill man dessutom ha en wedge med samma loft men med mindre bounce och smalare sula så är det absolut ingenting som hindrar att man har en sådan också i sin bag.På bilderna syns en riktig sandwedge av John Letters utmärkta tillverkning. Modellen heter Lee Trevino Super Mex. Trevino var kontrakterad för John Letters. Det jag gillar med just den här klubban är att den har en förtroendeingivande tyngd, en ganska vass framkant, måttlig bounce och en rejäl bredd på sulan.Så ser, i mina ögon, ett riktigt bunkerjärn ut. Med en sådan klubba kan man gräva upp sin boll ur de hemskaste sandfällor. Att den sedan kanske inte är optimal för andra typer av sk wedgeslag är en annan sak. Det finns andra klubbor man kan ha till det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar