Japaner, japaner, japaner...

Pre flight-check av Honman 

Thord är en mysig kille. I likhet med mig gillar han att gå ut och mysa med riktiga klubbor - persimmon och smidda blad - och så även i dag när jag råkade springa på honom. Idel ädla japaner var det i hans bag. En vacker Honma driver, en Maruman Conductor träfyra och ett sett nötta Mizuno TP-9. Hur rätt som helst.

Honman har, än en gång, gjort sitt jobb

Först efteråt slog det mig att jag inte kollat vad han hade för putter...

Power Golf

Här är en länk till ett intressant filmklipp som visar Hogans sving som den var före olyckan och före "Five Lessons", dvs den sving han beskrev i Power Golf.

Utveckling - på gott eller ont

Det är inte bara förutsättningarna för själva spelet som förändrats så att det knappt står att känna igen längre. Det är också alldeles för många som tjänar alldeles för mycket pengar på spelet. Golfen har förvandlats från en sport och gentlemannamässig fritidssysselsättning till en global industri. Det handlar nu om så stora ekonomiska intressen att det, oundvikligen, är marknadsmässiga och ekonomiska överväganden snarare än omsorg om spelet och dess integritet som styr. Det är tråkigt, men man kan naturligtvis välja att ställa sig vid sidan av. att, som en slags civil olydnad, av eget val spela spelet som det var innan allt gick överstyr och utan att kasta in alltför stora sedelbuntar i Den Nya Golfen. I Sverige arbetar man från förbundshåll mycket på att hamra in begreppet Det Nya Golfsverige. Dessvärre verkar det arbetet ligga helt i linje med den ovan beskrivna utvecklingen och handla mer om kvantitiv tillväxt än om kvalitetsarbete i egentlig mening. 

Ludvigs järnfyra

Har man bara ögonen öppna så kan man stöta på retroupplevelser där och när man minst anar det. Som när jag för en tid sedan spelade nio hål med min gudson Ludvig, hans syster och hans far. Vad fann jag i Ludvigs bag? Jo. en PowerBilt Levelume De Lux av årsmodell 1970!

Jag gissar att min gudson försett sig med klubban ur sin farfars paraplyställ och det var, i så fall, en Gudi behaglig gärning för en sådan fin klubba ska naturligtvis inte stå och samla damm utan sättas i händerna på en ivrig golfare! Själv nöp jag den blixtsnabbt (under förevändningen att jag skulle greppa om den) men snart måste jag lämna den åter.

När jag gör det är den inte bara omgreppad utan också ordentligt rengjord och putsad. Dessutom är rostflagorna som skramlade i skaftet borta (och skaftet har naturligtvis fått några droppar olja på insidan).

Men var finns resten av setet? Jag måste fråga Ludvigs pappa nästa gång jag träffar honom...

Mer helgläsning

Han har (till min oerhörda besvikelse) ännu inte spelat med sina gamla hoganklubbor men eftersom han skriver så klokt och insiktsfullt om vad som gått fel med spelet så förlåter jag honom.

En midsommarpromenad med några gamla vänner

Eftersom regnet verkade utebli och det tvärtom blev riktigt skapligt midsommarväder gav jag mig ut och luftade klubborna på bilden ovan. Som så ofta kunde jag konstatera att jag gjorde ungefär samma score med ett halvset några decennier gamla klubbor som jag brukar prestera med bagen full med mer modern utrustning. Och som så ofta tvingade mig de gamla klubborna att rätta till några fel i svingen. Att spela - helst ofta - med riktiga klubbor är bland den bästa träning man kan ägna sig åt.

Helgläsning

Deane Beman vet vad han talar om.