Harry Vardon |
När jag, som jag har för vana, efter att ha hälsat på tjejen i repan (Gunilla) och släntrat in i shopen för att morsa på pron så nämnde Leif för mig att han hittat några gamla foton av bra svingar och att spelarna så gott som på varje bild hade en pipa i munnen. Eftersom jag själv gillar att ibland njuta av en god pipa så vet jag att det inte är helt lätt att hantera en sådan. Det är, på det stora hela, en lika stor konst som att hantera en golfklubba på rätt sätt. Att klara av båda sakerna samtidigt kräver sin man.
Även om man är en van piprökare så blir ju situationen en annan om man har den tända pipan i munnen när man ska slå en besvärlig drive. Man vill ju, till exempel, inte få rök i ögonen och om man inte har sin andning under kontroll och skulle råka dra i sig en massa rök mitt i baksvingen skulle nog resultatet bli en hostattack snarare än ett lyckat slag. I värsta fall kanske man skulle råka bita av pipan. Eller tappa den.
Jag spelade bra (med mina mått mätt) i åtta hål men vid det nionde utslaget fick jag för mig att jag skulle pröva så jag tog fram, stoppade och tände min pipa. Med den i munnen slog jag dagens dittills enda katastrofala utslag. Utan pipan slog jag en lång, välplacerad draw med samma klubba. Efter ett järnslag utan pipa i munnen skulle jag chippa in bollen mot flaggan. Det, tänkte jag, borde jag i alla fall klara av med pipan i munnen. I helsike heller! En duff flyttade bollen cirka en halvmeter närmare foregreen.
Old Tom |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar